Dimensionerande förutsättningar - Permanent brandbelastning
2 §
Permanent brandbelastning ska utgöras av brandenergi per golvarea i byggnadsdelar, fast inredning och fasta installationer som inte är skyddade på ett sådant sätt att det är låg sannolikhet för att de involveras i ett fullständigt brandförlopp inklusive avsvalningsfasen.
Trots första stycket får permanent brandbelastning ansättas till 200 MJ/m2 i följande fall:
- Om stommen är skyddad av automatisk vattensprinkleranläggning under förutsättning att variabel brandbelastning är högst 600 MJ/m2 och byggnaden har högst åtta plan ovan mark.
- Om stommen är skyddad av beklädnad av obrännbart material i brandteknisk klass K260 och variabel brandbelastning är högst 600 MJ/m2.
- Om stommens brandenergi inte kan bidra till eller påverka brandförloppet i mer än begränsad omfattning.
- Om byggnaden har högst fyra plan ovan mark.
Författningskommentarer
Motsvarande bestämmelser finns i avsnitt 5:233 BBR och avsnitt 2 BBRBE.
Med permanent brandbelastning avses brännbara byggnadsdelar som inte visar någon, eller endast försumbar, variation av mängden material och dess förbränningsbeteende. Exempel på permanent brandbelastning är brännbart byggnads- material inklusive den bärande konstruktionen, isolering, ytskikt, beklädnad och permanent installerad teknisk utrustning. Med brandenergi avses den totala mängd energi som kan frigöras vid ett fullständigt brandförlopp.
Första stycket anger i vilken utsträckning brandenergin ska inkluderas i den permanenta brandbelastningen. Brandenergi bör inte betraktas som skyddad utan att detta kan styrkas, exempelvis genom stöd i relevant litteratur eller genomförda försök. Formuleringen i första stycket motsvarar definitionen av skyddad brandenergi i BBRBE.
Andra stycket innehåller en schablon för permanent brandbelastning som får användas under vissa förutsättningar. Det är tillräckligt att en av punkterna är uppfyllda för att schablonen ska få tillämpas. Schablonen syftar till att inkludera sådant som till exempel fast inredning, lister, dörrblad, fönsterkarmar, eventuella brännbara ytskikt och brännbara underlag, så som golvspånskivor. Antalet plan för vilka schablonen får tillämpas kan bedömas likt antalet plan vid indelning i byggnadsklasser med avseende på teknikrum på tak och liknande.
Med om stommens brandenergi inte kan bidra till eller påverka brandförloppet i mer än begränsad omfattning i andra stycket 3 avses dels att stommen enbart kan tillföra en liten mängd brandbelastning, dels att stommen inte förväntas ha inverkan på branddynamiken i ett utrymme i någon nämnvärd utsträckning, till exempel genom att avsvalningsfas kan förväntas initieras och fortgå efter den variabla brandbelastningen brunnit upp. Exempel på byggnader som normalt uppfyller detta är byggnader med obrännbar stomme och byggnader med träregelstomme som är tillräckligt skyddad av obrännbar beklädnad och obrännbar isolering.
För byggnader som inte räknas upp i andra stycket är det nödvändigt att genom annat underlag och fackmässiga metoder bestämma den permanenta brandbelastningen enligt första stycket.
Om den bärande stommen är brännbar och inte skyddas under hela brandförloppet kan den bidra till brandbelastningen. För vissa material kan detta bidrag bli betydande i förhållande till den variabla brandbelastningen. De schabloner för brandbelastning som tillhandahålls av Boverket genom BBRBE innefattar inte bidrag till brandbelastningen från byggnadens bärande stomme. Att bestämma brandmotståndstid för bärande och avskiljande byggnadsdelar utifrån dessa schabloner kan därför innebära att brandmotståndstiden för bärande och avskiljande byggnadsdelar blir otillräcklig utifrån de brandförlopp som kan förväntas i byggnaden. Detta kan medföra att säkerheten blir otillräcklig vilket gör att Boverket bedömer att det finns motiv till justerade kravnivåer i förhållande till BBRBE.
Där schablonen kan användas innebär föreskriften inga konsekvenser jämfört med BBRBE. För byggnader med brännbar stomme är det nödvändigt för projektören att ta ställning till om schablonen kan tillämpas och annars bestämma den permanenta brandbelastningen om de preciserade kraven för bärande och avskiljande förmåga vid brand ska tillämpas. Enligt BBRBE kan schabloner alltid användas. Föreskriften kan därför antas innebära en ökad tidsåtgång för bestämmande av den dimensionerande brandbelastningen i byggnader med brännbar stomme.
Att projektören behöver ta ställning till och avgöra vilken brandenergi som är skyddad respektive oskyddad vid tillämpning av första stycket innebär ingen skillnad mot BBRBE där projektören även har att göra detta vid bestämning av permanent brandbelastning genom BBRBE vid analytisk dimensionering.
I förlängningen innebär föreskriften en kravhöjning för vissa byggnader med brännbar stomme i fler än fyra plan. Det handlar främst om byggnader med stomme av massivträmaterial där stommens bidrag till branden kan vara betydande.
Närmare överväganden finns i Bilaga 4. Undantagen i andra stycket har även motiverats där.