Tekniska system och övriga anordningar - Brandlarm

37 §
Brandlarm ska vara utformade så att de med hög effektivitet har förmåga att detektera brand och brandgaser vid brand i de delar av byggnaden som skyddas, samt aktivera de funktioner som är beroende av brandlarmet. Med hänsyn till brandlarmets användningsområde, utrymmets användning och utrymmets miljö ska följande särskilt beaktas:

1. Typ av detektor.
2. Detektorplacering.
3. Täckningsgrad.
4. Tid för aktivering av styrfunktioner.
5. Möjligheten till manuell aktivering.
6. Stöd vid räddningsinsats.

Allmänt råd
Förmåga för brandlarm bör vara verifierad enligt Brandskyddsföreningens Reg­ler för brandlarm, SBF 110:8.

Författningskommentarer

Motsvarande bestämmelser finns i avsnitt 5:2511 BBR.

öreskriften, i kombination med preciseringar i allmänt råd, anger vilken förmåga att detektera brand som ett brandlarm ska ha när sådant krävs i författningen. Brandlarm ska ha en god förmåga att snabbt och effektiv detektera brand och brandgaser för att aktivera de funktioner som ska styras vid brand. Brandlarm utgör ofta en central del i en byggnads brandskydd då det även styr andra funktioner som utrymningslarm, stängning av brandgasspjäll med mera. Det är därför viktigt att ett brandlarm har tillräcklig täckningsgrad med mera för att kunna ge ett snabbt och effektivt larm.

Aspekter som särskilt ska beaktas listas i en punktlista. Dessa kan enligt allmänt råd verifieras med tillämpliga delar av Brandskyddsföreningens regelverk för brandlarm, SBF 110:8. Observera att det inte är en heltäckande lista utan andra aspekter kan vara aktuella i enskilda fall och varje anläggning behöver projekteras utifrån dess gällande förutsättning och riskmiljö.

I det följande förklaras de olika punkterna i föreskriften mer detaljerat.

Med typ av detektor avses normalt rökdetektorer, men anpassning kan behövas utifrån riskmiljön och byggnadens förutsättningar.

Med detektorplacering avses placering av detektorer i förhållande till rumsindelning och fast inredning, samt behov av detektorer i dolda utrymmen som ovan undertak med mera.

Med täckningsgrad avses vilka områden i byggnaden som övervakas, samt vilket område som varje detektor kan antas övervaka utifrån kravet på tillräckligt snabb aktivering. Även detektion av biutrymmen kan vara nödvändigt för att uppnå det skydd som avses med brandlarmet.

Med tid för aktivering av styrfunktioner avses tiden för aktivering av andra brandtekniska installationer. Till exempel bör utrymningslarm och andra funktioner i normalfallet starta utan fördröjning.

Med möjligheten till manuell aktivering avses placering och omfattning av larmknappar för aktivering av larmet.

Med stöd vid räddningsinsats avses placering av brandförsvarstablå med orienteringsritningar, indelning i larmområden och behov av adresserbar detektering, indikation och skyltning på utsidan av byggnaden med mera. Observera att kravet gäller byggnadstekniska åtgärder som underlättar för räddningstjänsten när de anlänt till platsen och inte huruvida larmet automatiskt kopplas till en larmcentral eller inte. Det kan vara önskvärt för fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren med en vidarekoppling för att räddningsinsats inte ska fördröjas, till exempel i syfte att minimera egendomsskador i byggnaden. Krav på vidarekoppling finns endast om brandlarmet följer av 5 kap. 27 § författningsförslaget.

Det bedöms inte vara praktiskt möjligt att med föreskriftstext ersätta hänvisningen till Brandskyddsföreningens regelverk vilket gör att hänvisning till SBF 110:8 behöver göras för att beskriva den tillförlitlighet och prestanda som avses. Eftersom hänvisningen sker i allmänt råd är det dock möjligt att använda andra utformningar om man kan visa att de uppnår samma prestanda som aktuella delar av SBF 110:8. Exempel på andra utformningar skulle kunna vara trådlösa system med säkerställd prestanda.