Bärförmåga vid brand
Föreskrifterna i 3 kap. författningsförslaget reglerar byggnaders bärförmåga vid brand. Kapitlet innehåller dels funktionskrav, dels preciserade krav för dimensionering genom klassificering.
Funktionskraven utgör en precisering av 3 kap. 8 § 1 PBF, vars innebörd är att en byggnad ska vara projekterad och utförd på ett sätt som innebär att byggnadens bärförmåga vid brand kan antas bestå under en bestämd tid.
Boverkets utgångspunkt vid framtagandet av författningsförslaget har varit att målen med 3 kap. 8 § 1 PBF i huvudsak är att:
- I tillräcklig utsträckning skydda mot kollaps som kan orsaka personskador på till exempel utrymmande eller räddningspersonal.
- I tillräcklig utsträckning skydda mot kollaps som kan orsaka att byggnadens brandskydd i övrigt slås ut.
- Skapa ett grundläggande skydd för tredje person16 mot andra skador av en brand än personskador.
Som bakgrund till målens innehåll har Boverket utgått från tillämpningsdokumentet17 för de väsentliga egenskapskraven i det tidigare byggproduktdirektivet. Egenskapskraven införlivades i svensk lagstiftning genom lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. och har sedan överförts till dagens bygglagstiftning.
Funktionskraven i 3 kap. beskriver den funktion som ska uppnås avseende bärförmågan vid brand, samt vissa aspekter som särskilt ska beaktas vid dimensioneringen av bärförmågan vid brand. Funktionskraven anger att bärverk ska vara utformade med tillräcklig säkerhet mot brott och instabilitet även vid brandpåverkan och i tillräcklig omfattning klara de påfrestningar som de kan förväntas utsättas för under ett brandförlopp. Här anges även att bärverk med stort skyddsbehov ska upprätthålla sin funktion under ett fullständigt brandförlopp. Bärverk utan stort skyddsbehov ska upprätthålla sin funktion under en del av ett brandförlopp.
Begreppet bärförmåga vid brand används i 3 kap. författningsförslaget och med det avses säkerhet mot brott, till exempel materialbrott och instabilitetsbrott, och säkerhet mot instabilitet, det vill säga hela bärverkets stabilitet. Verifieringen av bärförmågan vid brand för bärverk kan göras till exempel genom global analys eller genom analys av enskilda delar. Begreppet bärverk har samma innebörd som i Boverkets förslag till föreskrifter och allmänna råd om bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m. Begreppet har definierats i 1 kap. 4 §.
Kraven i 3 kap. författningsförslaget omfattar enbart bärverk. Andra byggnadsdelar än bärverk, till exempel upphängningsanordning för undertak, infästning av icke bärande ytterväggar och liknande omfattas inte av 3 kap. författningsförslaget. Generella krav på att byggnadsdelar inte faller ned och skadar utrymmande eller räddningspersonal finns i 5 kap. 8 §.
Att utforma en byggnad enligt de preciserade kraven i 3 kap. författningsförslaget är ett sätt att uppfylla funktionskraven. De preciserade kraven är uttryckta genom R-klasser. Vilken R-klass som ska tillämpas styrs utifrån byggnadens skyddsbehov (byggnadsklass), verksamhetens skyddsbehov (verksamhetsklass), dimensionerande brandbelastning och förekomsten av automatisk vattensprinkleranläggning.
Vid tillämpning av de preciserade kraven dimensioneras bärverken för ett nominellt temperatur-tid-förlopp. Där inte annat anges innebär R-klasserna i de preciserade kraven ett dimensionerande brandförlopp enligt standardbrandkurvan i avsnitt 4.2 i SS-EN 13501-2.
Verifiering av att en bärverksdel uppnår en R-klass kan göras genom att följa eurokoderna eller med grund i provning. Tillämpning av de preciserade kraven för att uppfylla funktionskraven innebär i allt väsentligt därför ingen skillnad jämfört med motsvarande bestämmelser i EKS, exempelvis i vilken omfattning temperaturrörelser och dylikt behöver beaktas.
I de fall ett bärverk omfattas av krav både utifrån byggnadens skyddsbehov och utifrån verksamhetens skyddsbehov ska båda kraven uppfyllas genom att det högsta kravet som följer för byggnadsklassen och för verksamhetsklassen tilllämpas. Observera att föreskrifterna med krav utifrån verksamhetens skyddsbehov i 3 kap. inte är kopplade till brandcellsindelningen i byggnaden. Vilka delar av huvudsystemet som behöver utformas med ett visst skydd beror på om en kollaps av bärverket påverkar utrymmet som ska skyddas.
Förekomst av automatisk vattensprinkleranläggning minskar sannolikheten för en fullt utvecklad brand i byggnaden och därmed den förväntade termiska påfrestningen på bärverken. I vissa fall får därför automatisk vattensprinkleranläggning tillgodoräknas för att reducera kraven på bärförmåga vid brand. Normalt behöver den brandcell där bärverket är beläget vara skyddad med automatisk vattensprinkleranläggning för att bärverket ska anses vara skyddat. Om delar i byggnaden utan sprinkler förekommer, till exempel om bärverk är belägna utanför byggnaden, eller om andra omständigheter av betydelse föreligger är det nödvändigt att ta hänsyn till det vid bedömningen av huruvida bärverket kan anses vara skyddat.
För vissa byggnader riskerar kraven på bärförmåga vid brand att träffa fel då krav ställs enbart utifrån byggnadsklass, en klassindelning som gäller för hela byggnaden. Till exempel betraktas en byggnad med en del i ett plan och en annan del i fler än tre plan som en byggnad i byggnadsklass 1, vilket medför att höga krav på bärförmåga vid brand ställs även på delen i ett plan. Att utforma delen i ett plan med lägre krav på bärförmåga vid brand kan vara möjligt, men behöver då verifieras genom att skyddsbehovet för berörda bärverk bestäms genom analytisk dimensionering.