Begrepp för brandavskiljande konstruktioner

Nedan förklaras begreppen för brandavskiljande konstruktioner i författningsförslaget och hur de används.

Begreppet brandavskiljande konstruktion används i författningsförslaget som ett samlingsbegrepp för att beskriva nedanstående typer av konstruktioner som begränsar brandspridning inom byggnader, inom byggnad men via byggnadens utsida samt mellan byggnader.

Begreppet brandavskiljning finns definierat i 1 kap. 4 § författningsförslaget och används då en konstruktion med i huvudsak brandtekniskt avskiljande förmåga avses. Brandavskiljning används främst i byggnadsdelar i byggnadens klimatskal så som ytterväggar och yttertak. Med i huvudsak brandtekniskt avskiljande förmåga avses att ventilationsdon, genomföringar och motsvarande placerade i ytterväggar, tak och liknande och som är av försumbar betydelse för spridningen av brand och brandgaser inom en byggnad eller mellan byggnader får vara utformade utan brandteknisk klass.

Begreppet brandcellsgräns finns definierat i 1 kap. 4 § författningsförslaget och används då en invändig konstruktion med brandtekniskt avskiljande förmåga som skiljer en brandcell från byggnaden i övrigt avses.

Begreppet brandsektionsgräns finns definierat i 1 kap. 4 § författningsförslaget och används då en invändig konstruktion med brandtekniskt avskiljande förmåga som skiljer en brandsektion från byggnaden i övrigt avses.

Begreppet brandvägg finns inte definierat i författningsförslaget. Begreppet används enbart då en konstruktion med brandtekniskt avskiljande förmåga belägen mellan två olika byggnader avses. Se även författningskommentaren till [6 kap. 6 §](1 kap. 4 § för en fördjupad beskrivning av kraven på en brandvägg.