Författningsförslaget

Författningsförslaget saknar i huvudsak motsvarighet till specialregleringarna i BBR. I stället finns förslag till en generell reglering avseende skydd mot brandspridning i dolda utrymmen, förutom vindsutrymmen, i 5 kap. 46 § författningsförslaget. Behovet av ett generaliserat krav har bland annat identifierats i Bilaga 4. Skydd mot brandspridning i vindsutrymmen finns fortsatt specialreglerat i 5 kap. 47 § författningsförslaget.

Att skydd mot brand- och brandgasspridning mellan brandceller tillgodoses regleras inte genom 5 kap. 46 och 47 §§ författningsförslaget. Dessa föreskrifter gäller alltså utöver de krav på skydd mot brand- och brandgasspridning mellan brandceller som följer av andra föreskrifter i författningen.

Dolda utrymmen, förutom vindsutrymmen

Jämfört med BBR omfattar 5 kap. 46 § författningsförslaget fler situationer med likartad riskbild. Exempel på utrymmen som kan träffas av föreskriften är undertaksutrymmen, installationsschakt, installationsgolv samt spalter i ytter- väggar, mellanväggar, bjälklag och mellan moduler i modulbyggnader.

Föreskriften omfattar inte utrymmen som ingår i en brandcell eller utrymmen som innehåller brännbara byggnadsdelar endast i begränsad omfattning.

Skälet för att dolda utrymmen som ingår i en brandcell eller där hela utrymmet utgör en brandcell inte omfattas av föreskriften är att detta accepteras enligt BBR och att alla övriga krav som gäller för en brandcell blir aktuella. Till dessa hör exempelvis krav på brandcellsgränser i EI 30 eller EI 60 som skydd mot brandspridning från utrymmet, vilket exempelvis kan kräva skivbeklädnad mot reglar på insidan av ett schakt.

Skälet för att dolda utrymmen som inte innehåller brännbara byggnadsdelar i mer än försumbar omfattning inte omfattas av föreskriften är att risken för omfattande brandspridning inom utrymmet då redan är begränsad genom den ringa mängden brännbart material i utrymmet.

Figur 4. Sektionsskiss. Dolda utrymmen i väggar och bjälklag utformade på ett sådant sätt att en brand hindras från att sprida sig inom utrymmet förbi en mot utrymmet anslutande brandavskiljande konstruktion.

Författningsförslaget anger att skyddet mot brandspridning inom ett dolt utrymme ska åstadkommas genom att utrymmet är utformat på ett sådant sätt att en brand hindras från att sprida sig inom utrymmet förbi avskiljande konstruktioner. Se Figur 4. Detta är samma formulering som används avseende skydd mot brandspridning inom ytterväggar i 5:551 BBR. Sektorn har därför erfarenhet av att förstå och tillämpa denna formulering.

Skälet för att föreskriften anger att en brand ska hindras från att sprida sig inom utrymmet förbi avskiljande konstruktioner är för att om så sker kan det innebära att räddningstjänsten måste ta sig in i flera bostäder, verksamheter eller liknande och riva i byggnaden för att komma åt branden.

Kravet i 5 kap. 46 § författningsförslaget gäller för byggnader i byggnadsklass 1 och i byggnader, oavsett byggnadsklass, som innehåller bostäder.

Omfattande brandspridning utanför startbrandcellen i bostadshus riskerar att drabba enskilda svårt eftersom byggnaden kan få omfattande brandskador och släckvattenskador. Samtidigt har enskilda normalt begränsade möjligheter att råda över och påverka byggnadens brandskydd. Boverket bedömer därför att kravet ska ställas i alla byggnader som innehåller bostäder. För byggnader som enbart innehåller en bostad medför kravet inga extra åtgärder.

Boverket bedömer att det inte är motiverat att ställa kravet på alla byggnader, då det i byggnader av enklare eller tillfällig karaktär inte nödvändigtvis alltid är rationellt. Jämförelse kan även göras med att brandspridning inom dolda utrymmen i ytterväggar accepteras enligt BBR för byggnader i byggnadsklass Br2 och Br3. På motsvarande sätt bör det vara acceptabelt med sådan spridning inom till exempel ett installationsschakt eller spalt i en mellanvägg som endast sträcker sig förbi två våningar. I många fall kan det dock av egendomsskyddskäl vara önskvärt för byggherren med ett skydd även i andra byggnader än de som föreskriften omfattar.

Boverkets bedömer att nivån på skyddet inte ska uttryckas som en brandteknisk klass eller motsvarande. Vilken nivå som krävs för att skapa ett tillräckligt skydd kan variera och det är nödvändigt att i detaljprojekteringen ta ställning till vad som krävs utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet.

Boverket har övervägt alternativet att föreskriva en brandteknisk klass, exempelvis EI 30 eller EI 60 i föreskriften. En rumsbrand, som standardbrandkurvan representerar, är dock inte nödvändigtvis en representativ påfrestning för alla situationer. Vidare har sektorn erfarenhet av att tillämpa en liknande kvalitativt uttryckt bestämmelse – den bestämmelse som finns i allmänt råd avseende begränsning av brandspridning inom ytterväggar.

Se vidare i författningskommentaren till 5 kap. 46 § författningsförslaget för ytterligare beskrivning av förslaget.

Vindsutrymmen

Krav på vindsutrymmen i syfte att begränsa risken för omfattande brandspridning finns 5 kap. 47 §. I föreskriftens första stycke anges två alternativ. An­tingen sektioneras vindsutrymmet med brandavskiljande konstruktioner där brandcellsgränser finns i angränsande utrymmen eller så utformas utrymmet så att brandspridning till andra delar av byggnaden begränsas. Ett exempel på ett vindsutrymme som sektionerats så att brandspridning begränsas förbi anslutande brandceller åskådliggörs i Figur 5.

Figur 5. Planskiss över inredd vind. Dolda utrymmen (kattvind) utformade på ett sådant sätt att en brand hindras från att sprida sig inom utrymmet förbi en mot utrymmet anslutande brandav- skiljande konstruktion.

Figur 5. Planskiss över inredd vind. Dolda utrymmen (kattvind) utformade på ett sådant sätt att en brand hindras från att sprida sig inom utrymmet förbi en mot utrymmet anslutande brandavskiljande konstruktion.

Brandspridning i vindsutrymmet kan som alternativ accepteras ske förbi anslutande brandcellsgränser, detta dock under förutsättning att brandspridningen från vinden till övriga delar av byggnaden begränsas. Detta kan accepteras eftersom vindsutrymmen ska vara åtkomliga för släckningsarbete. Notera att i byggnader där räddningstjänsten inte kan förväntas nå yttertaket med egen utrustning finns krav på tillträdesväg i 8 kap. 8 § för att tillgodose möjligheten till släckningsarbete.

En uppstolpad yttertakskonstruktion som står på ett betongbjälklag som utgör brandcellsgräns är ett exempel på ett vindsutrymme där alternativet att utforma vindsutrymmet så att brandspridning till övriga byggnaden begränsas kan vara tillämpligt. För motsvarande utformning med lätta bjälklag kan särskild hänsyn behöva tas till hur nedfallande delar kan förväntas påverka brandavskiljande konstruktion i bjälklaget och därmed risken för brandspridning till nedanförliggande våning vid en vindsbrand. För fackverkstakstolar i byggnader utan fribärande vindsbjälklag kan särskild hänsyn behöva tas till bärförmågan vid brand för att säkerställa att en brand inte sprids från vindsutrymmet till nedanförliggande våning genom kollaps eller deformation av takstolarna.

Utöver kraven i första stycket ska vindsutrymmen alltid sektioneras i EI 30 så att inget vindsutrymme blir större än 400 m² och i byggnadsklass 1 därutöver i delar om högst 1 200 m² avskilda i EI 60.

Något skydd mot omfattande brandspridning i vindsutrymmen ställs inte i de fall då vindsutrymmet ingår i samma brandcell som underliggande plan eller för vindsutrymmen som endast innehåller brännbara byggnadsdelar i begränsad omfattning.