Allmänt vid ändring av byggnader

Kraven i avdelning III gäller vid ändring av byggnader. Avdelningen består av två kapitel:

• 9 kap. Allmänt vid ändring av byggnader
• 10 kap. Särskilt vid ändring av byggnader

Reglerna om ändring utgör preciseringar till 8 kap. 7 § PBL där det anges att det vid ändring är möjligt att anpassa kraven som gäller vid uppförande av nya byggnader. En anpassning får göras med hänsyn till ändringens omfattning och byggnadens förutsättningar men också med hänsyn till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning i 8 kap. PBL.

Ändring av byggnad är i 1 kap. 4 § PBL definierad som en eller flera åtgärder som ändrar en byggnads konstruktion, funktion, användningssätt, utseende el­ler kulturhistoriska värde. I begreppet ändring ingår även tillbyggnad och ombyggnad. Med den definition av ändring som finns i PBL gäller kraven vid en mycket stor mängd åtgärder, även begränsade åtgärder som de flesta skulle betrakta som underhållsåtgärder. Även ändrad användning av byggnaden är en ändring, oberoende av om det vidtas byggnadstekniska åtgärder eller inte.

Syftet med reglerna om ändring i 9 kap. författningsförslaget är att precisera kraven i 8 kap. 7 § PBL om i vilken utsträckning anpassning av kraven som gäller vid uppförande av nya byggnader får göras. Utgångspunkten är att en åtgärd vid ändring ska eftersträva att uppfylla kraven som gäller vid uppförande av nya byggnader, samtidigt som nybyggnadskraven aldrig är direkt tillämpbara vid ändring.

I författningsförslaget används begreppet säkerhetsnivå för att beskriva den sammantagna nivå för säkerheten i händelse av brand som följer av kraven i 3–8 kap. författningsförslaget.

Arbetsgång vid kravställning

Arbetsgången vid tillämpning av reglerna vid ändring av en byggnad kan delas in i följande steg:

1. Bestämning av vilka delar av byggnaden som krav ska ställas på, det vill säga vilka delar av byggnaden som ska betraktas som ändrad del.
2. Hur påverkar den planerade åtgärden förutsättningarna för brandskyddet (ändringens omfattning)?
3. Bedömning av vilka skäl det finns att anpassa de krav som gäller vid uppförandet av nya byggnader.
4. Bedömning av hur stort anpassningsutrymmet är och om säkerheten i händelse av brand blir godtagbar. I 10 kap. anges ett antal begränsningar av anpassningsutrymmet vid ändrad användning.

Momenten i arbetsgången ska baseras på en riskbedömning som ska dokumenteras.

Vilka delar av byggnaden ska krav ställas på

Som utgångspunkt ska krav vid ändring endast ställas på den ändrade delen. Begreppet ändrad del ska förstås i snäv mening. Normalt menas den del av byggnaden som rent fysiskt omfattas av byggnadsåtgärder. Om till exempel ett fönster med karm och båge byts, är det den utbytta delen som är den ändrade delen. Sker ommålning av en utrymningsväg, så är det ytskiktet som ändrats som det går att ställa krav på. Därtill ska dock den utbytta eller ändrade delens konsekvenser för samtliga de tekniska egenskapskraven beaktas.

En begränsad fysisk åtgärd kan få konsekvenser för en större del om åtgärden medför att byggnadens förmåga att uppfylla samhällets krav försämras. Till ex­empel kan en tillbyggnad medföra att utrymningsvägar tas bort eller att avstånd till dem blir längre. I sådana situationer kan åtgärder behöva vidtas för att byggnaden i dess utformning före tillbyggnaden inte ska försämras. Krav kan då ställas på den befintliga byggnaden, trots att den inte ingår i den ursprungliga tänkta åtgärden, detta eftersom en försämrad utrymningssäkerhet i sig är en ändring.

Ändrat användningssätt är i sig en ändring. Det krävs inga byggnadstekniska åtgärder för att det ska vara fråga om en ändring. Vid ändrad användning utgörs ändrad del av exempelvis hela den bostad eller lokal som ges ändrad användning. Ändrad användning kan till exempel vara att verksamheten ändras från kontor till bostad, eller ändrade förhållanden inom samma verksamhet så som ett ökat personantal. Att ändra en studentbostad till en vanlig bostad är ytterligare ett exempel på ändrad användning.

För att den ändrade delen ska uppfylla kraven kan åtgärder behöva vidtas i byggnaden också utanför den del av byggnaden som ingår i den ursprungliga tänkta åtgärden. Ett sådant exempel är om en vind inreds till bostäder. Då utgör de nya bostäderna på vinden ändrad del. Kraven på utrymning för den ändrade delen ska då tillgodoses, vilket innebär att åtgärder kan behöva vidtas även i ett befintligt trapphus, för att de nya lägenheterna ska uppfylla kraven på tillgång till utrymningsväg.

Utgångspunkten är kraven vid uppförande av nya byggnader

När krav ska ställas vid ändring är 9 kap. 1 § av central betydelse. Utgångspunkten att det är samma krav som gäller vid uppförande av nya byggnader som vid ändring. Det innebär bland annat att analytisk dimensionering får tilllämpas, precis som vid uppförande av nya byggnader, för att visa att en åtgärd uppfyller säkerhetsnivån som gäller vid uppförande av nya byggnader.

Vid ändring finns därutöver möjlighet att i viss utsträckning anpassa den säkerhetsnivå som gäller vid uppförandet av nya byggnader.

Anpassning av säkerhetsnivån

Även om utgångspunkten är att det är samma krav som gäller vid ändring som vid uppförandet av nya byggnader, ska det alltid prövas om det finns skäl att modifiera kraven. Detta medför i praktiken att kraven för nya byggnader aldrig är direkt tillämpbara vid ändring.

Det måste dock finnas skäl för att anpassa kraven och säkerhetsnivån. I punktlistan i 9 kap. 1 § författningsförslaget anges vilka skäl som kan åberopas för att få anpassa säkerhetsnivån. I det följande redogörs för dessa skäl och exem­pel ges för vad det kan handla om.

1. Om kraven på varsamhet innebär att den säkerhetsnivå som gäller vid uppförande av ny byggnad inte kan tillgodoses. Se vidare avsnitt 5.4.4.
2. Om förbudet mot förvanskning innebär att den säkerhetsnivå som gäller vid uppförande av ny byggnad inte kan tillgodoses. Se vidare avsnitt 5.4.4.
3. Om det med hänsyn till ändringens omfattning är oskäligt att uppfylla den säkerhetsnivå som gäller vid uppförande av ny byggnad. Ett sådant exem­pel kan vara då omfattande åtgärder krävs för att uppfylla kraven men den tilltänkta åtgärden är begränsad i omfattning. Exempelvis kan det vara oskäligt att installera räddningshiss vid inredning av enstaka bostad på vind strax över den nivå där räddningshiss hade krävts vid uppförande av ny byggnad.
4. Om säkerheten i händelse av brand bara blir försumbart bättre om kravet uppfylls. Ett sådant exempel kan vara om passagemått för en utrymnings- dörr avviker med enstaka centimeter från vad som gäller vid uppförande av ny byggnad.
5. Om kostnaden för att uppfylla den säkerhetsnivå som gäller vid uppförande av ny byggnad är oskäligt hög. En åtgärd som vid uppförande av nya byggnader medföra en begränsad merkostnad kan vid ändring medföra betydligt högre kostnader. Bedömningen ska då göras av kostnaden i förhållande till den förväntade nyttan. Däremot avser bedömningen inte byggherrens finanser eller åtgärdens kostnad i absoluta tal.
6. Om det finns tekniska skäl. Det som avses är i praktiken oövervinnerliga tekniska skäl så som att det inte finns plats att vidta en viss åtgärd eftersom bjälklagshöjden i så fall skulle behöva ökas.
7. Om det krävs för att tillgodose andra krav. Till exempel kan det vara nödvändigt att installera en hiss för att tillgodose kravet på tillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga. I vissa situationer och byggnader skulle det kunna motivera ett något smalare trapplopp än vad som krävs vid uppförande av ny byggnad.

Anpassningsutrymmet

Författningsförslaget anger inte hur stort anpassningsutrymmet är mer än att säkerheten i händelse av brand ska bli godtagbar. Boverket bedömer att det inte är möjligt att i föreskrift precisera vad som är godtagbart eller inte, eftersom antalet tänkbara situationer är i det närmaste oändligt. Det måste därför bedömas i det enskilda fallet utifrån hur starka de motstående intressena är och vilka konsekvenserna skulle bli för säkerheten i händelse av brand. I vissa situationer kan utrymmet vara mycket begränsat, och i andra något större. Det kan dock sägas att typiskt är anpassningsutrymmet när det gäller säkerhet i händelse av brand mycket litet.

Vad som kan anses som godtagbar säkerhetsnivå enligt 9 kap. 1 § författningsförslaget beror på om den valda utformningen kan medföra en oacceptabel risk för människors säkerhet i händelse av brand och hur starka skäl det finns till att göra anpassningar av säkerhetsnivån. Finns det flera och starka skäl är anpassningsutrymmet större.

En slutsats vid tillämpningen av 9 kap. 1 § kan mycket väl vara att en ändring inte kan genomföras. Till exempel är det tänkbart att det för vissa verksamheter inte går att uppnå en godtagbar nivå med hänsyn till de anpassningar som skulle krävas för att förlägga dem till en viss befintlig byggnad. Ett sådant ex­empel är om ett kulturhistoriskt särskilt värdefullt trapphus måste förvanskas för att uppnå en godtagbar utrymningssäkerhet.

För vissa situationer har Boverket preciserat anpassningsutrymmet och begränsat vilka skäl som kan åberopas för att en anpassning av säkerhetsnivån ska vara möjlig. Detta är vad 10 kap. handlar om. Se vidare i avsnitt 5.4.3.

Riskbedömning vid anpassning

En riskbedömning ska göras om en utformning vid ändring innebär en anpassning av säkerhetsnivån i förhållande till kraven som gäller vid uppförande av nya byggnader.

Riskbedömningen ska dokumenteras i projekteringen och bör även ingå i brandskyddsdokumentationen där den färdiga byggnadens brandskydd redovisas. Riskbedömningen ska innehålla en redovisning av vilka anpassningar som görs av säkerhetsnivån och skälen till anpassningarna. Vidare ska redovisas vilka åtgärder som i stället har vidtagits för att uppnå en godtagbar säkerhetsnivå samt en bedömning av vilka konsekvenser som anpassningarna kan ge upphov till.

Avsikten är inte att redovisningen ska innebära någon betydande arbetsbörda för byggherren. Det handlar endast om att dokumentera de tankegångar och skäl som legat till grund för anpassningen av säkerhetsnivån. Normalt kan en redovisning i brandskyddsbeskrivningen med omfattningen av ett par meningar för varje punkt i 1 kap. 14 § författningsförslaget vara tillräckligt.

Att bedömningen ska dokumenteras säkerställer att den tänkta arbetsgången i författningsförslaget följs vid anpassningar av säkerhetsnivån vilket kan underlätta byggnadsnämndens granskning.