Indelning i byggnadsklasser och verksamhetsklasser

Krav på indelning i klasser

För att kunna tillämpa de preciserade kraven i författningsförslaget är det nödvändigt att dela in byggnaden i en byggnadsklass och en eller flera verksamhetsklasser. Det är dock möjligt att verifiera funktionskraven genom analytisk dimensionering utan att dela in byggnaden i byggnadsklass eller verksamhetsklasser, till skillnad från BBR där det alltid är ett krav med sådan indelning.

Anledningen till att detta inte krävs i författningsförslaget är att funktionskraven inte är knutna till byggnadsklasser och verksamhetsklasser. Enbart de preciserade kraven är det. Det är därför möjligt att verifiera en funktionsbaserad utformning direkt mot funktionskraven i 3–8 kap. författningsförslaget utan sådan indelning om absolut analys tillämpas. Vid en analytisk dimensionering där jämförande analys tillämpas behöver en referensbyggnad dock hänföras till en byggnadsklass och utrymmena i referensbyggnaden till verksamhetsklasser för att möjliggöra jämförelser med säkerhetsnivån som följer av de preciserade kraven.

Boverket bedömer att det sannolikt kommer vara mycket ovanligt att en byggnads brandskydd helt och hållet verifieras genom analytisk dimensionering ge­nom absolut analys. Det kan därför förväntas att en övervägande majoritet av byggnaderna och utrymmena hänförs till en byggnadsklass och verksamhetsklasser i praktiken.

Byggnadsklassen frikopplas från verksamhetsklasserna

Till skillnad mot BBR innebär författningsförslaget att en byggnads byggnads- klass inte är beroende av förekommande verksamhetsklasser i byggnadens utrymmen. I syfte att renodla klassindelningen har byggnadsklasserna och verksamhetsklasserna frikopplats. Detta reducerar komplexiteten i reglerna och underlättar tillämpningen, samtidigt som det bedöms vara tillräckligt för att styra differentieringen av de krav som faller ut. Att verksamhetsklassen inte påverkar byggnadsklassen förenklar också tillämpningen av reglerna i ändringssituationer. Enligt BBR kan en förändring i verksamheten medföra att hela byggnaden ska hänföras till en annan byggnadsklass.

De krav som regleras utifrån byggnadsklassen utgörs till stor del av krav som påverkar hela byggnaden, till exempel krav på bärförmåga vid brand. Det kan dock vara så att högre krav på bärförmåga även kan ställas utifrån verksamhetsklassen om verksamhetens riskbild är sådan att det krävs. Till exempel hänförs en enplansbyggnad till byggnadsklass 3, vilket innebär att det inte ställs något krav på bärförmåga vid brand utifrån byggnadens skyddsbehov. Om samma byggnad däremot innehåller verksamhetsklass 2B medför verksamheten att högre krav på bärförmåga ställs i dessa delar utifrån de risker som är förknippade med verksamheten.

Verksamhetsklassen styrs utifrån den avsedda användningen och de dimensionerande förutsättningar som gäller för personer som vistas i byggnadens utrymmen.

Detta medför att reglerna i ökad utsträckning kan utformas så att de krav som styrs utifrån byggnadsklassen är relevanta för byggnadens skyddsbehov och de krav som styrs utifrån verksamhetsklassen är relevanta för verksamhetens skyddsbehov. Avsikten är att på så sätt skapa regler där kraven på brandskyddet i större utsträckning är kopplade till och styrs av relevanta risker.

Förändringen innebär att en verksamhetsklass motsvarande Br0 har införts. Verksamhetsklassen omfattar de verksamheter som enligt BBR medför att hela byggnaden ska hänföras till byggnadsklass Br0. Den nya verksamhetsklassen betecknas verksamhetsklass 0.

Byggnadsklasser

Vid indelning i byggnadsklass är det i författningsförslaget huvudsakligen antalet plan som är avgörande för vilken byggnadsklass en byggnad ska hänföras till. I detta sammanhang representerar antalet plan ett mått på byggnadens risk­bild, vilket i sin tur medför ett visst skyddsbehov. Vad som ska betraktas som ett plan har inte entydigt definierats. En beskrivning av vad som avses med begreppet framgår av avsnitt 5.5.3.

Det bedöms inte rimligt att fortsättningsvis koppla differentieringen av reglerna till definitionen av begreppet våning i PBF. Huruvida något per definition utgör en våning eller inte enligt innebörden i PBF saknar stark koppling till byggnadens skyddsbehov avseende säkerhet i händelse av brand. Detta innebär att vissa byggnader ska hänföras till en högre byggnadsklass än vad som är fal­let i BBR. Det handlar om byggnader där vindsplanet per definition inte är en våning, men där vinden används på ett sådant sätt att byggnadens riskbild motsvarar en byggnad där vindsplanet per definition är en våning. Denna kravhöjning bedöms därför motiverad. Följden blir att likartade krav på brand- skyddet gäller där skyddsbehovet är likartat.

Föreskrifterna 2 kap. 5–8 §§ om indelning i byggnadsklasser medger några undantag för när vissa plan inte behöver inkluderas vid indelning i byggnadsklass. Motivet för undantagen är att små entresolplan, vindar med förråd till bostäder, indragna takvåningar med fläktrum och andra utrymmen med motsvarande riskbild inte kan anses påverka skyddsbehovet i sådan utsträckning att det ska kunna medföra att hela byggnaden hamnar i en högre byggnadsklass.

De två översta källarplanen behöver inte inkluderas i bedömningen av antalet plan i byggnaden då byggnadsklassen ska bestämmas. Skälet för detta är att reglerna i rimlig utsträckning ska motsvara den kravnivå som följer av BBR, där källarplan inte alls är av betydelse för byggnadsklassen. Detta innebär att om en byggnad har högst två källarplan är antalet plan ovan mark avgörande för byggnadsklassen.

Beteckningen Br som används för att beteckna byggnadsklasserna i BBR förekommer inte i författningsförslaget. Anledningen till det är för att skapa en tydlig distinktion mellan beteckningarna i de nya reglerna och BBR. Därmed min- kar riskerna för sammanblandning och missförstånd vid framtida tillämpning, till exempel vid ändringar av befintliga byggnader.

Verksamhetsklasser

Författningsförslaget är utarbetat med förutsättningen att det är ett utrymme i en byggnad som har en verksamhetsklass. En verksamhet har inte en verksamhetsklass, men en verksamhet kan bestå av ett eller flera utrymmen som hänförs till en eller flera verksamhetsklasser. Till exempel så tillhör inte en hotellbyggnad i sin helhet verksamhetsklass 4, utan byggnaden består normalt av flera utrymmen med verksamhetsklasserna 1, 2 och 4. Vilken verksamhetsklass ett visst utrymme ska hänföras till styrs av förutsättningarna för de personer som förväntas vistas i utrymmet. En reception och frukostmatsal ska hänföras till verksamhetsklass 2, och hotellrummen ska hänföras till verksamhetsklass 4.

I BBR är detta inte lika tydligt. Tolkningssvårigheter kan därmed uppstå där det inte är tydligt vilken verksamhetsklass ett utrymme tillhör och därför inte heller tydligt vilka krav som ska ställas på brandskyddet. Ett sådant exempel är en gemensam tvättstuga i ett flerbostadshus. Å ena sidan är tvättstugan att betrakta som en del av bostäderna, och verksamhetsklass 3 kan vara tillämplig. Å andra sidan stämmer kriterierna för verksamhetsklass 1 in på personerna som förväntas vistas i utrymmet, och verksamhetsklass 1 kan vara tillämplig.

Genom författningsförslaget finns fortsatt gråzoner för vissa verksamheter där det kan vara svårt att klassificera vilken verksamhetsklass ett utrymme ska tillhöra. I de fallen behöver en bedömning göras i det enskilda fallet huruvida ett utrymme tillhör den ena eller andra verksamhetsklassen med utgångspunkt i förutsättningarna för de personer som förväntas vistas i utrymmet.

För samlingslokaler och andra lokaler i verksamhetsklass 2 är det i BBR antalet personer i varje brandcell som är styrande för indelningen i verksamhetsklasser. BBR skulle därmed kunna tillämpas så att verksamhetsklass 2A blir gällande i stället för verksamhetsklass 2B eller 2C genom att brandcellsgränser införs i byggnaden, även om verksamheten har gemensamma funktioner för till exempel utrymning. Det blir nu i stället verksamheten som helhet som avgör. Detta är också mer logiskt och analogt med reglerna i övrigt att indelning av utrymmen i verksamhetsklasser görs först och därefter faller kraven på brandskyddet ut – och inte tvärtom. De skydd som en ökad brandcellsindelning inne­bär i en verksamhet kan fortsättningsvis utgöra en del i en funktionsbaserad utformning.

I BBR anges att utrymmen i olika verksamhetsklasser bör placeras i skilda brandceller. Som alternativ anges att samtliga utrymmen i olika verksamhetsklasser inom brandcellen kan utformas så att kraven på brandskydd som gäller för varje ingående verksamhetsklass uppfylls. I författningsförslaget finns inte någon motsvarighet till denna skrivning. De preciserade kraven har i stället for­mulerats så att det framgår vilka utrymmen krav ska ställas på. Till exempel gäller kraven för ytskikt i 5 kap. 14 § hela den brandcell där verksamhet klass 2B eller 2C finns. Avstånd till utrymningsdörr eller alternativ utrymningsdörr enligt 7 kap. 19 § gäller enbart utrymmet med en viss verksamhets- klass. Vidare finns ett preciserat krav där det anges att varje verksamhet ska utgöra en brandcell. Observera att begreppet verksamhet inte är liktydigt med begreppet verksamhetsklass. En beskrivning av vad som avses med begreppet verksamhet framgår av avsnitt 5.5.2.