Författningsförslaget

örfattningsförslaget innebär vissa justeringar i förhållande till BBR, både avseende hur kraven ställs och avseende säkerhetsnivån. Förslagen till ändrad reglering redogörs för nedan.

Någon motsvarighet till kravet på sektionering av grupper av småhus finns inte i författningsförslaget.

Generellt krav på brandspridning mellan byggnader

I författningsförslaget finns ett generellt krav på skydd mot brandspridning mellan byggnader. Kravet anges i 6 kap. 5 § och innebär att byggnader an­tingen ska placeras minst 8 meter från varandra eller utföras med brandavskiljning inom detta avstånd i den ena av byggnaderna. Det generella kravet på skyddsavstånd eller brandavskiljning gäller även yttertak på en lägre byggnad i anslutning till en högre byggnad. Utöver det grundläggande kravet ställs ytterligare krav i 6 kap. 6 § för byggnader i byggnadsklass 1 som är sammanbyggda med en annan byggnad.

För byggnader i byggnadsklass 2 och 3 medges i 6 kap. 7, 8 och 9 §§ undantag till grundkravet.

Se författningskommentarerna för ytterligare beskrivning av kraven.

Byggnadsklass 2 och 3

Genom undantag i 6 kap. 7 § medges för byggnader i byggnadsklass 2 och 3 vissa lättnader i kraven i förhållande till grundkravet i 6 kap. 5 §. Föreskriften innebär att de skydd som krävs enligt 6 kap. 5 § får fördelas lika i de båda byggnaderna. Till exempel om 6 kap. 5 § kräver avskiljande konstruktion i EI 60 kan skyddet enligt 6 kap. 7 § fördelas lika mellan byggnaderna, det vill säga EI 30 i båda byggnaderna. Dessutom får dessa avskiljande konstruktioner innehålla ytor utan brandteknisk klass. Storleken beror på avståndet mellan byggnaderna. De ytor som tillåts utföras utan brandteknisk klass gäller oavsett om det är fråga om exempelvis fönster, dörrar eller andra typer av ytterväggs- konstruktioner.

Några särskilda regler för komplementbyggnader finns inte i 6 kap. 7 § i syfte att förenkla reglerna och mot bakgrund av att dessa situationer ofta omfattas av 6 kap. 8 § som medger att byggnader kan utföras utan krav på skydd mot brandspridning mellan byggnader.

Se författningskommentar till 6 kap. 7 § för ytterligare beskrivning.

Undantag från kraven på skydd mot brandspridning mellan vissa byggnader i byggnadsklass 2 och 3

I författningsförslaget finns ett undantag till grundkravet som innebär att byggnader i byggnadsklass 2 och 3 kan utföras utan skydd mot brandspridning mel­lan byggnader om utrymmen som finns i byggnaderna hade accepterats i samma brandcell enligt 5 kap. författningsförslaget.

Undantaget innebär att det är kraven på indelning i brandceller som avgör om det krävs skydd mot brandspridning mellan byggnaderna eller inte. Till exem­pel kan normalt ett förråd som tillhör ett småhus utföras utan skydd mot brandspridning mellan byggnaderna, eftersom ett förråd kan tillåtas ingå i samma brandcell som bostaden som det tillhör.

Eftersom 5 kap. 25 § kräver att utrymmen tillhörande en och samma verksamhet utförs som brandcell, kan undantaget inte tillämpas för olika byggnader till- hörande olika verksamheter. Undantaget kan inte heller tillämpas på övriga fall där användningen av byggnaderna kräver att de placeras i olika brandceller. Till exempel krävs skydd mot brandspridning mellan byggnader som utgör komplementbostadshus.

Ett fristående garage som enligt 5 kap. författningsförslaget ska utformas som brandcell kan däremot inte utföras utan skydd mot brandspridning mellan byggnader, utan i det fallet gäller reglerna i 6 kap. 5 § och 7 §. En carport kan utformas utan skydd mot brandspridning mellan carport och tillhörande småhus eftersom det inte finns något krav på att öppet garage utgör egen brandcell. Däremot krävs skydd mot brandspridning mellan carport och ett småhus som inte hör ihop med carporten eftersom dessa tillhör olika verksamheter.

Boverket bedömer att reglerna på detta sätt blir mer konsekventa eftersom det upplevs som ologiskt när det uppstår ett krav på avskiljande konstruktioner i till exempel de fall en komplementbyggnad uppförs, men inget krav ställs om precis samma byggnad i stället utgör en tillbyggnad.

Vidare finns i författningsförslaget ett undantag i 6 kap. 9 § som innebär att för uterum i byggnader i byggnadsklass 2 och 3 är det möjligt att tillämpa de krav som gäller avseende skydd mot brandspridning inom byggnad. Boverket föreslår att ett undantag ska införas eftersom:

• Det i BBR för denna situation är otydligt vilka krav som gäller.
• Tillämpningen av de krav som gäller för brandspridning mellan byggnader skulle vara svåra att uppfylla för denna situation.
• Det inte är motiverat att det blir en betydande skillnad i kravnivå för uterum med mera beroende på huruvida till exempel en till synes identisk länga med bostadslägenheter per definition utgörs av flera sammanbyggda byggnader eller en och samma byggnad.

Inget krav på sektionering av grupper av en- eller tvåbostadshus

Författningsförslaget saknar motsvarighet till kravet på indelning av grupper av en- eller tvåbostadshus som finns i BBR. Kravet i BBR ställs utifrån den totala arean på samtliga en- eller tvåbostadshus inom en grupp av en- eller tvåbostadshus. Om areabegränsningen uppnås ska ytterligare småhus avskiljas med brandvägg eller placeras på ett avstånd om mer än 8 meter.

Ett flertal ändringar i PBL har genomförts under senare år i syfte att möjliggöra uppförande av tillbyggnader, komplementbyggnader och komplementbostads- hus inom tomt i anslutning till en- och tvåbostadshus, så kallade attefallsåtgärder. Kravet på sektionering av en grupp av en- och tvåbostadshus innebär därmed till exempel att vid uppförandet av ett attefallshus i ett kvarter med tät småhusbebyggelse behöver den totala arean kontrolleras för att säkerställa att en åtgärd inte medför att den totala arean i en grupp av en- eller tvåbostadshus överstiger 800 m². Detta kan vara svårt att följa upp och verifiera.

I samband med uppförande av radhus kan bestämmelsen också tolkas olika beroende på om radhuset är att betrakta som ett flertal sammanbyggda småhus el­ler om radhuset är att betrakta som en och samma byggnad. Ett radhus som är att betrakta som en byggnad innehållande flera bostäder omfattas inte av kravet och det är därför möjligt att uppföra ett sådant större än 800 m².

Boverket bedömer att kravet är svårt att tillämpa och ibland kan det även inskränka möjligheten att uppföra komplementbyggnader eller göra tillbyggnader i befintlig småhusbebyggelse. Boverket bedömer att syftet med bestämmelsen i BBR är att begränsa konsekvenserna av en okontrollerad brand i småhusbebyggelse som uppstår trots de grundläggande kraven på skydd mot brandspridning mellan byggnader som också gäller. Bestämmelsen handlar således om brand- skydd ur ett större perspektiv än vad som rimligtvis kan hanteras av den en- skilda byggnaden i en sådan grupp av byggnader.

För att begränsa konsekvenserna av omfattande brandspridning i småhusbebyggelse kan det vara lämpligare att ta hänsyn till detta redan i planläggningen. På så sätt är det möjligt att upprätthålla funktionen över tid samtidigt som en mer ändamålsenlig placering av byggnaderna utifrån brandskyddssynpunkt kan uppnås. Att skydd mot uppkomst och spridning av brand är en aspekt som ska tas hänsyn till vid planläggning framgår av 2 kap. 6 § PBL. PBL ger dock ingen närmare precisering av på vilket sätt detta ska ske på samma detaljeringsnivå som BBR.

Boverket bedömer att byggreglerna, som reglerar brandskyddet i den enskilda byggnaden, inte är ett lämpligt sätt att reglera den typ av omfattande konsekvenser som avses att regleras genom bestämmelsen. Mot bakgrund av ovanstående väljer Boverket att inte införa någon motsvarande bestämmelse i författningsförslaget.