Konsekvenser

Författningsförslaget avseende krav på skydd mot brandspridning mellan byggnader innehåller i vissa delar lättnader i jämförelse med BBR och i vissa delar skärpningar i jämförelse med BBR. Konsekvenserna av skillnaderna redogörs för nedan.

Generellt krav på brandspridning mellan byggnader

I författningsförslaget framgår att kravet på brandavskiljning inom avståndet 8 meter gäller de delar av byggnaderna som kan betraktas som motstående, vilket innebär att kravet även omfattar fönster i vinkel och intilliggande tak med mera. Avseende skydd mot brandspridning mellan byggnader via lägre beläget tak har det i BBR varit möjligt att tillämpa kraven för brandspridning mellan brandceller inom byggnad genom allmänt råd till avsnitt 5:62 BBR. Detta är inte möjligt i författningsförslaget. Det är därmed inte möjligt att reducera brandteknisk klass i ovanförliggande fönster till EW 30 när det är fråga om olika byggnader. Den föreslagna regleringen motsvarar dock den kravnivå som följer av allmänt råd till första stycket andra strecksatsen avsnitt 5:536 BBR.

Författningsförslaget innebär samma säkerhetsnivå som BBR, dock med färre alternativ för hur skyddet kan utformas. I vissa fall kan det vara möjligt att ge­nom analytisk dimensionering reducera skyddet. Det är då möjligt att beakta exempelvis faktisk placering av fönster, typ av fasadbeklädnad med mera.

Byggnadsklass 2 och 3

De justeringar som gjorts i författningsförslaget jämfört med BBR avseende undantagen för byggnadsklass 2 och 3 avser främst att förtydliga och förenkla kraven.

I BBR accepteras enbart undantag för småhus, komplementbyggnader samt byggnader i högst två våningsplan med verksamhetsklass 1 eller 3. Verksamhetsklasserna är i författningsförslaget ett sätt att gruppera dimensionerande förutsättningar för personer som vistas i ett utrymme. Förekommande verksamhetsklasser i byggnaderna bedöms därför inte ha någon stark koppling till behovet av skydd mot brandspridning mellan byggnader. För att förenkla reglerna omfattar undantaget i författningsförslaget alla byggnader i byggnadsklass 2 el­ler 3. Detta skapar ökad flexibilitet i utformningen av andra byggnader än de som omfattas i BBR samtidigt som säkerhetsnivån i huvudsak motsvarar den som följer av BBR.

Vid tillämpningen av avsnitt 5:611 BBR upplevs det svårtolkat vad som avses med ”inklusive dörrar” och ”oklassade fönster”. För att förenkla reglerna används i författningsförslaget begreppet utan brandavskiljning för alla oklassade delar av konstruktionen. Detta innebär en viss ändring av kravnivån till det striktare då även dörrar behöver beaktas på avstånd mellan 5 och 8 meter mellan byggnader. Å andra sidan har det upplevts som oklart om de gällt även glasade dörrar eller enbart massiva dörrar. Boverket bedömer att reglerna ge­nom förslaget blir mer logiska och lättare att tillämpa.

Även mellan 7–8 meter blir det en något förändrad kravnivå då obegränsad oklassad yta tillåts i BBR från 7 meter. Även här är nuvarande regler oklara och brandtekniskt tveksamt formulerade då väggen i sig ska vara i klass EI 30 trots möjligheten till obegränsad yta av oklassade fönster. De mindre kravökningarna de nya förenklade och mer brandtekniskt relevant formulerade kravnivåerna innebär har därmed bedömts som motiverade.

Genom 5:611 BBR medges utformningar för komplementbyggnader där enbart en vägg utförs i brandteknisk klass samtidigt som oklassade fönster accepteras i denna konstruktion. I författningsförslaget saknas motsvarighet till detta undantag. Detta eftersom en brand i närliggande byggnad utan brandteknisk klass riskerar att sprida sig till byggnaden genom de oklassade fönsterna. Att motsvarighet saknas i förslaget kompenseras dock till viss del av undantaget som föreslås i 6 kap. 8 §.

För fall med garage som utgör komplementbyggnad, och inte är en carport, in­nebär författningsförslaget en kravhöjning jämfört med BBR. Garage eller intilliggande småhus behöver nu utformas med brandavskiljning i brandteknisk klass EI 30 utan oklassade ytor enligt 6 kap. 5 §, alternativt med avskiljande konstruktion i brandteknisk klass EI 30 i båda väggarna, dock med möjlighet till oklassade fönster enligt 6 kap. 7 §. Enligt BBR är det tillräckligt med skydd i endast en av väggarna samtidig som denna vägg också kan utformas med oklassade fönster. Boverket bedömer dock att kravhöjningen är motiverad med hänsyn till att kraven i BBR inte nödvändigtvis uppnår avsedd effekt.

För carport till småhus innebär förslaget en kravsänkning, eftersom enbart slutna garage enligt 5 kap. 26 § behöver utgöra egen brandcell. Eftersom car­port normalt inte är att betrakta som slutet garage, krävs inte skydd mellan småhus och dess tillhörande carport genom 6 kap. 8 §. Att skydd mot brandspridning mellan byggnader inte krävs genom författningsförslaget kan därmed i vissa fall innebära relativt stora kostnadsbesparingar och öka flexibiliteten i byggandet av carport för småhus.

Undantag från kraven på skydd mot brandspridning mellan vissa byggnader i byggnadsklass 2 och 3

Författningsförslaget innebär att byggnader i byggnadsklass 2 och 3 kan undantas från krav på skydd mot brandspridning mellan byggnader om verksamheten i byggnaderna tillåts ingå i samma brandcell enligt 5 kap. författningsförslaget.

Undantaget underlättar till exempel uppförandet av komplementbyggnader till småhus och uppförandet av byggnader tillhörande samma verksamhet inom in­dustri, handel och liknande. Kravet på omfattande brandspridning i 5 kap. 27 § begränsar hur stora area som tillåts ingå i samma brandcell och medför därför att förväntad skadeutbredning vid en brand blir begränsad även om undantaget i 6 kap. 8 § tillämpats.

Författningsförslaget avseende uterum med mera i 6 kap. 9 § gör reglerna en- klare att tillämpa eftersom samma regler gäller oavsett om det per definition är fråga om en eller flera olika byggnader. Samtidigt uppnås en acceptabel säkerhetsnivå.

Inget krav på sektionering av grupper av en- eller tvåbostadshus

Boverket väljer att inte införa någon bestämmelse om sektionering av grupper av en- eller tvåbostadshus motsvarande vad som finns i BBR mot bakgrund av vad som redogjorts för ovan.

Avsaknaden av reglering innebär en möjlighet att större grupper av en- och tvåbostadshus kan komma att uppföras än vad som medges av bestämmelsen i BBR. Samtidigt innebär den tillämpningsproblematik som tidigare redogjorts för att det sannolikt redan idag förekommer grupper av en- och tvåbostadshus som är större än vad som anges i bestämmelsen.

Samtidigt är skydd mot brandspridning en aspekt som ska beaktas vid planläggning enligt 2 kap. 6 § PBL. Boverket har dock ingen kännedom om hur denna bestämmelse tillämpas i praktiken och att det kan behövas mer vägledning till hur bestämmelsen i PBL ska tillämpas.

Avsaknaden av reglering i författningsförslaget medför att det blir viktigare för kommunen att beakta detta i planläggningen. Även andra aspekter på brand- skydd är lämpliga att hantera vid planläggning, till exempel brandvattenförsörjning och framkomlighet för räddningstjänstens fordon, vilket innebär att det sannolikt inte behöver tillföras ny kompetens vid framtagandet av planer än vad som redan finns med idag.

Avsaknaden av tydliga måttangivelser medför sannolikt att storleken på grupper av en- och tvåbostadshus kan variera mellan olika kommuner. Samtidigt öppnar avsaknaden av tydlig reglering upp för att andra aspekter än enbart arean får vara avgörande för vad som är en lämplig gruppering. Till exempel kan räddningstjänstens framkomlighet på området också vara avgörande.

Värt att notera är också att skydd mot brandspridning mellan enskilda byggnader fortsatt regleras i byggreglerna vilket ger ett skydd mot brandspridning mellan byggnader.

Att Boverket inte inför någon motsvarighet till kravet bedöms i viss utsträckning öka möjligheten till uppförande av nya byggnader och tillbyggnader i befintliga grupper av en- eller tvåbostadshus.