6.13.4 Nationella val till eurokoder i EKS
I EKS har Boverket angivit ett antal så kallade nationella val för hur de europeiska konstruktionsstandarderna, de så kallade eurokoderna, ska eller bör tillämpas i Sverige vid verifieringen av bärförmåga vid brand i byggnader.
Även om författningsförslaget inte hänvisar direkt till eurokoderna kan dessa fortsatt användas för att verifiera bärförmågan vid brand. Dimensionering genom klassificering med krav uttryckta genom R-klasser föreslås ingå i de preciserade kraven i 3 kap. Beräkning enligt eurokoderna är ett sätt att verifiera en R-klass.
Närmare beskrivning av Boverkets föreskrifter och dess relation till eurokoderna ges i konsekvensutredningen till Boverkets förslag till föreskrifter och allmänna råd om bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m.
Det har varit nödvändigt att klargöra om det innebär acceptabla konsekvenser att Boverket inte längre tillhandahåller de nationella val som Boverket gjort genom EKS, eller om det är nödvändigt att föreskrifterna formuleras på ett visst sätt i syfte att säkerställa att den eftersträvade säkerhetsnivån framgår i reglerna. En genomgång har därför gjorts av de nationella val som finns i EKS till följande eurokoder:
- SS-EN 1991-1-2 Termisk och mekanisk verkan av brand
- SS-EN 1992-1-2 Brandteknisk dimensionering av betongkonstruktioner
- SS-EN 1993-1-2 Brandteknisk dimensionering av stålkonstruktioner
- SS-EN 1994-1-2 Brandteknisk dimensionering av samverkanskonstruktioner i stål och betong
- SS-EN 1995-1-2 Brandteknisk dimensionering av träkonstruktioner
- SS-EN 1996-1-2 Brandteknisk dimensionering av murverk
- SS-EN 1999-1-2 Brandteknisk dimensionering av aluminiumkonstruktioner
Flera av de nationella valen avser användning av partialkoefficienter och reduktionsfaktorer. Bestämning av laster och lastkombinationer regleras genom Boverkets förslag till föreskrifter och allmänna råd om bärförmåga, stadga och beständighet i byggnader m.m. Genom hänvisning till denna författning i 3 kap. 7 § följer i huvudsak samma säkerhetsnivå vid bestämning av laster för bärförmåga vid brand som av EKS.
Vidare finns i materialdelarna, SS-EN 1992-1-2 – 1996-1-2 samt 1999-1-2, ett antal tekniskt detaljerade nationella val. Flertalet är av sådan karaktär att de till exempel upprepar rekommenderade värden, att ett icke konservativt val har gjorts eller att de klargör att en viss modell får tillämpas. Det bedöms inte innebära några konsekvenser för säkerhetsnivån att Boverket inte tillhandahåller någon motsvarighet till denna typ av nationella val.
En del av de nationella valen är i stället av en sådan karaktär att till exempel ett konservativt val har gjorts eller att de inskränker användning av modeller och metoder. Det är Boverkets bedömning att sektorn som utgångspunkt kan ta ett större ansvar och bör få ett större utrymme för verifieringen av kraven i byggreglerna. Det ingår i en fackmässig projektering att bland annat ta ställning till huruvida en viss modell eller metod är lämplig eller inte och ger en tillräcklig säkerhet i en specifik situation. Huvuddelen av de nationella valen är i EKS angivna i allmänt råd. Redan i nuläget finns därför utrymme att avvika från de nationella val som Boverket har gjort. För att underlätta tillämpningen av dimensionering enligt modell av naturligt brandförlopp kommer detta utgöra en del av den tekniska specifikationen för analytisk dimensionering som utarbetas av SIS.
När det gäller vissa nationella val som idag är angivna på föreskriftsnivå i EKS bedömer Boverket att det fortsatt är nödvändigt att behålla kontrollen över säkerhetsnivån. Detta uppnås genom att föreskrifterna formuleras på ett sådant sätt att det säkerställs att den eftersträvade säkerhetsnivån framgår i reglerna. De nationella val som avses är:
- SS-EN 1991-1-2, stycke 2.4(4) Anm. 1
- SS-EN 1991-1-2, stycke 2.4(4) Anm. 2
- SS-EN 1991-1-2, tillämpning av Bilaga E
Klassificeringsperioder för bärförmåga vid brand anges i de preciserade kraven i 3 kap. författningsförslaget. Det innebär att det nationella valet i punkten 1 i praktiken blir hanterad. Andra brandförlopp innebär analytisk dimensionering, och för sådan hänvisas i 1 kap. 12 § till en teknisk specifikation. Denna tekniska specifikation anger dimensionerande brandförlopp som innebär samma säkerhetsnivå som den som följer av EKS. Det innebär att även det nationella valet i punkten 2 i praktiken blir hanterat.
Bilaga E om brandbelastningsintensiteter är inte tillåten att tillämpa enligt EKS. Bilagan tillåter bland annat att brandlarm och räddningstjänstens släckinsats får tillgodoräknas vid bestämmande av dimensionerande brandförlopp, vilket Boverket inte bedömer som rimligt. För att klargöra vilken säkerhetsnivå som är gällande har funktionskraven i 3 kap. författningsförslaget och föreskriften om analytisk dimensionering i 1 kap. 12 § utformats på ett sådant sätt att det framgår vad som får beaktas och inte vid verifiering av bärförmåga vid brand.