Preciserade krav - Takfötter som är brandavskiljande
33 §
Takfötter ska vara utformade som brandavskiljningar där risk finns för spridning av brand och brandgaser
- mellan brandceller via takfoten, eller
- från en brandcell till ett utrymme som inte tillhör någon brandcell.
Brandavskiljningen ska vara utformad i lägst brandteknisk klass EI 30 om angränsande utrymme utgör annan brandcell, annars ska brandavskiljningen vara utformad så att risken för brandspridning är begränsad.
Författningskommentarer
Motsvarande bestämmelser finns i avsnitt 5:535 BBR.
Föreskriften ställer krav på skydd i takfot om risk finns för utvändig spridning av brand och brandgaser mellan brandceller via takfoten eller via takfoten från en brandcell till en del av byggnaden som inte har någon brandcellstillhörighet. Om ovanförliggande del av byggnaden ingår i samma brandcell som det nedanförliggande utrymmet ställs inget krav på skydd mot brandspridning via takfoten.
Det är nödvändigt att avgöra från fall till fall var risk för brandspridning föreligger och i vilken utsträckning som takfoten behöver skyddas. Av betydelse kan bland annat vara takfotens utformning och placering av fönster. Förutom risken för brandspridning från ett lägre beläget fönster behöver även risk för brandspridning i sidled beaktas, till exempel till följd av flammors utbredning, vindpåverkan eller om takfoten i sig kan bidra till branden.
Vid brand i ett lägre beläget utrymme finns en risk att utvändiga flammor och brandgaser ansamlas under takfoten och takfötter kan därför förväntas utsättas för en större påfrestning vid en brand än vad ett ytterväggsparti utsätts för. Mot denna bakgrund ställs krav på EI 30 för att skydda mot brand- och brandgassspridning där angränsande utrymme utgör annan brandcell.
Där angränsande utrymme är ett utrymme som inte ingår i någon brandcell, till exempel vindsutrymmen som omfattas av 5 kap. 47 §, anges enbart att brand- avskiljningen ska begränsa risken för brandspridning. Den brandavskiljande förmågan ska dock ge motsvarande skydd som en brandcellsgräns i brandteknisk klass EI 30 med avseende på att begränsa brandspridning. Däremot är det acceptabelt med viss brandgasspridning till ett sådant utrymme, så länge det inte innebär brandspridning.
Likt BBR anges i föreskriften inga acceptabla skyddsavstånd mellan oklassade ytor, till exempel motsvarande 5 kap. 32 §, eftersom detta skulle innebära för detaljerade krav.
Syftet är att begränsa risken för brandspridning via byggnadens utsida från en brandcell till annan del av byggnaden genom takfoten.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak den kravnivå som följer av BBR. Förslaget innebär dock en generalisering eftersom kravet inte enbart gäller för fönster. Förslaget innebär också att krav uttryckligen ställs på skydd även om ovanförliggande del av byggnaden inte ingår i en brandcell. Att nivån på skyddet – så vida det inte är fråga om en annan brandcell – inte är uttryckt genom en brandteknisk klass ökar möjligheterna att använda fler typer av produkter vid utformning av brandskyddet.