Preciserade krav - Taktäckning
50 §
Taktäckning ska vara utformad av obrännbart material.
Trots första stycket får taktäckning vara utformad i enligt följande:
- Brandteknisk klass BROOF(t2) på ett för den brandtekniska klassen godkänt underliggande material.
- Lägst brandteknisk klass E på mindre tak över uteplats, skärmtak över entré eller liknande.
- Lägst brandteknisk klass E om taktäckning utgörs av ett enkelt skikt dukmaterial i tältbyggnader som endast innehåller verksamhetsklass 1 och 2A.
Författningskommentarer
Motsvarande bestämmelser finns i avsnitt 5:62 BBR.
Kravet innebär att brännbar taktäckning endast får användas på det underlag som det efter provning är godkänt för enligt de kriterier som finns i provningsstandarden. Se även 6 kap. 11 § för krav på underliggande material för vissa byggnader.
Klass E accepteras i vissa fall där konsekvensen av brandspridning längs med takytan är begränsad, till exempel mindre skärmtak och vissa tältbyggnader.
Motivet för att tillåta lägre krav på taktäckning på vissa skärmtak är att en antändning av ett sådant tak anses få begränsade konsekvenser, till exempel eftersom dessa tak inte har något underliggande utrymme och är begränsade i storlek.
Lägre krav accepteras i tältbyggnader i verksamhetsklass 1 eller 2A för att harmonisera med kraven på ytskikt (5 kap. 19 §) och på fasadbeklädnad (5 kap. 49 §).
Hur markiser och liknande rörliga, men fast monterande anordningar ska betraktas får avgöras i det enskilda fallet utifrån deras storlek, syfte och möjlig påverkan på brandskyddet i byggnaden. Om de bedöms ha någon påverkan på brandskyddet är troligen punkten 2 eller 3 i föreskriften mer aktuell än punkten 1 då de inte är monterade på något fast underlag.
Syftet är att begränsa brandspridningen längs med en takyta på en byggnad oavsett om branden orsakats av flygbrand från annan byggnad eller brandspridning från brand inne i byggnaden. Regleringen innebär att ett taktäckningsmaterial i viss utsträckning kan tillåtas antända, men att en sådan brand inte får spridas vidare över taket. Genom att begränsa brandspridningen över takytan på den enskilda byggnaden begränsas också risken för att till exempel en flygbrand orsakar flera större bränder samtidigt.
Motsvarande bestämmelse i BBR avser primärt skydd mot brandspridning mellan byggnader. Kravet har nu delats upp så det blir tydligare att det handlar både om brandspridning inom byggnad (5 kap. 50 §) och i viss utsträckning brandspridning mellan byggnader (6 kap. 11 §). Kravet på underliggande material syftar i BBR på att minska risken för genombränning och därmed mer omfattande bränder, vilket det ställs högre krav mot vid brandspridning mellan byggnader. Dessa krav återfinns därför i 6 kap. 11 §.
Det bedöms mer logiskt att huvuddelen av kravet finns i 5 kap. eftersom det är rimligt att brandspridning inom byggnad begränsas oavsett vad som orsakar branden. Till exempel är det rimligt att en missriktad fyrverkeripjäs inte medför brandspridning över stora takytor, precis som att det är rimligt att inte flygbränder från andra byggnader orsakar detta. Det är heller inte rimligt att en brand inifrån byggnaden sprider sig över takytan i allt för stor utsträckning.
Kraven i avsnitt 5:62 BBR på att antändning ska försvåras saknar motsvarighet i författningsförslaget, vilket bedöms underlätta möjligheten till användning av så kallade gröna tak. Användningen av gröna tak som inte uppfyller de preciserade kraven behöver dock verifieras genom analytisk dimensionering utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Närmare överväganden finns i Bilaga 2.
Undantaget i BBR där brännbar taktäckning på brännbart underlag accepterades på byggnader placerade minst 8 meter från varandra framgår nu av 6 kap. 11 §.
Det allmänna rådet i BBR på att brännbar taktäckning på brännbart underlag inte bör förekomma i andra byggnader än småhus inom 8 meter från skorsten ansluten till värmepanna med förbränning av fasta bränslen saknar motsvarighet i författningsförslaget. Konsekvensen i förhållande till BBR bedöms som begränsad eftersom denna typ av värmepannor är ovanliga som uppvärmningsanordningar i andra byggnader än småhus, och småhus ändå är undantagna från kravet i BBR. Eftersom punkten 2 nu är tillämplig även för andra byggnader än småhus har den formulerats om något jämfört med motsvarande krav i BBR. Någon ändring i sak för småhus har dock inte avsetts.