Brandavskiljningar

I de flesta byggnader förekommer brandavskiljningar och/eller brandceller exempelvis på grund av reglering av avstånd för utrymmande personer, till följd av skydd mot omfattande brandspridning eller på grund av begränsat antal plan i samma brandcell. I mindre byggnader med två plan (där det översta planet utgörs av vind), där få brandcellsgränser förekommer på Plan 1 dras ofta brandcellsgränserna upp hela vägen till yttertaket. I exempelvis äldreboenden, där varje boenderum ska utgör en egen brandcell, placeras brandcellsgränsen normalt i bjälklaget, vilket innebär att vindsutrymmet inte ingår i den underliggande brandcellen.

Det finns således två huvudsakliga principer för brandavskiljning: att ansluta avskiljningen mot bjälklag eller att föra den hela vägen upp mot yttertaket. I många byggnader förekommer en kombination av dessa båda typer.

Enligt 5 Kap. 47 § ska vindsutrymmen vara:

1. vara utformade så att brandspridning förbi brandavskiljande konstruktion begränsas eller så att brandspridning till andra delar av byggnaden begränsas.

BSK-Tips: Detta är ett grundläggande krav, där Boverket ger två alternativa lösningar. Notera att det preciserade kravet anger brandspridning och inte brandgassprining. En utformning som medför så mycket brandgasspridning att det resulterar i brandspridning uppfyller dock inte kravet. Utöver detta grundläggande krav ska vindsutrymmen dessutom sektioneras enligt föreskriftens andra stycke (punkt 2).

2. uppdelade i delar om högst 400 m² avskilda i lägst brandteknisk klass EI 30 och i byggnadsklass 1 därutöver i delar om högst 1 200 m² avskilda i lägst brandteknisk klass EI 60.

   BSK-Tips: Avskiljning om högst 1 200 m² i lägst brandteknisk klass EI 60 gäller enbart byggnader i byggnadsklass 1. Avskiljning om maximalt 400 m² gäller alla byggnader.

Trots ovanstående (dvs punkt 1 och 2) krävs inget skydd mot brandspridning i vindsutrymmen i följande fall:

• Vindsutrymmen som ingår i nedanförliggande brandcell, eller
  
• Vindsutrymmen som endast innehåller brännbara byggnadsdelar i begränsad omfattning.

Bestämmelsen i första stycket (Punkt 1) innebär att vindsutrymmen ska vara utformade så att brandspridning på vinden begränsas så att brandspridning inte sker förbi angränsande brandavskiljande konstruktioner. Det kan till exempel handla om sektionering av en kattvind som angränsar flera lägenheter vid inredd vind. Boverket illustrerar detta i Figur 5, vilken redovisar att skydd erfodras inom de dolda kattvindarna.
Som alternativ kan vindsutrymmen utformas så att en brand inom vinden inte sprids till andra delar av byggnaden vilket kan handla om att ett vindsbjälklag utformas med sådan bärighet och avskiljande förmåga att en brand på vinden inte sprider sig nedåt i byggnaden. Detta kan accepteras eftersom vindsutrymmen ska vara åtkomliga för släckningsarbete.

BSK-Tips: Notera att i byggnader där räddningstjänsten inte kan förväntas nå yttertaket med egen utrustning finns krav på tillträdesväg i 8 kap. 8 § för att tillgodose möjligheten till släckningsarbete.

En uppstolpad yttertakskonstruktion som står på ett betongbjälklag som utgör brandcellsgräns är enligt Boverket ett exempel på ett vindsutrymme där alternativet att utforma vindsutrymmet så att brandspridning till övriga byggnaden begränsas kan vara tillämpligt. För motsvarande utformning med lätta bjälklag skriver Boverket att kan särskild hänsyn kan behöva tas till hur nedfallande delar kan förväntas påverka brandavskiljande konstruktion i bjälklaget och därmed risken för brandspridning till nedanförliggande våning vid en vindsbrand. Vidare beskriver Boverket att för fackverkstakstolar i byggnader utan fribärande vindsbjälklag kan särskild hänsyn behöva tas till bärförmågan vid brand för att säkerställa att en brand inte sprids från vindsutrymmet till nedanförliggande våning genom kollaps eller deformation av takstolarna.

Utöver det grundläggande kravet i första stycket (Punkt 1) ska vindsutrymmen dessutom sektioneras enligt föreskriftens andras stycke (Punkt 2).

Sektionering av vindsutrymmen krävs i de fall vindsutrymmet inte ingår i den nedanförliggande brandcellen (dvs. vindsbjälklaget utgör brandcellsgräns) och vinden innehåller brännbara byggnadsdelar i mer än begränsad omfattning.

BSK-Tips: Observera att brandceller maximalt får omfatta två plan enligt 5 Kap. 24 §.

Andra stycket (Punkt 2) innebär att:

• Vindsutrymmen som ingår i den nedanförliggande brandcellen behöver inte sektioneras, oavsett mängden brännbara byggnadsdelar.
  

• Vindsutrymmen som inte ingår i samma brandcell som det nedanförliggande utrymmet behöver inte sektioneras, förutsatt att vindsutrymmet endast innehåller brännbara byggnadsdelar i begränsad omfattning.

Med brännbara byggnadsdelar i begränsad omfattning avses att brännbara byggnadsdelar finns i en sådan utsträckning att brandpåverkan innebär att en brand kan få fäste och sprida sig vidare inom utrymmet. Det handlar således om hur pass allvarliga konsekvenserna blir av att en brand kommer in i, eller uppkommer i, det dolda utrymmet. Brännbar isolering, brännbar inbrädning (råspont eller motsvarande) el­ler andra brännbara ytskikt utgör normalt brännbara byggnadsdelar i mer än begränsad omfattning. Mindre detaljer bör typiskt sett kunna betraktas som en begränsad mängd, exempelvis tejpning av skarvar i ytterväggar och liknande. Likaså enstaka avloppsrör i plast och dylikt.

Syftet med 5 Kap. 47 § är att begränsa omfattande brandspridning i vindsutrymmen, eftersom vindsutrymmen utgör en typ av dolda utrymmen där en brand annars kan få spridning i stora delar av byggnaden och vara både svår att upptäcka och svår att komma åt.

För mer om ovanstående se Q&A - Vindutrymmen, där vanliga brandfrågor kring vindsutrymmen besvaras på ett konkret och lättillgängligt sätt.