Q&A

Risk brukar definieras som en kombination av sannolikheten för en oönskad händelse och dess konsekvens om den inträffar.

Boverkets brandskyddsregler baseras bland annat på Plan- och bygglagen (PBL, Plan- och byggförordningen,PBF), forskning och statistik, beprövad erfarenhet, skyddsbehov, tidigare regelverk, verkliga bränder, konsekvensutredningar och remisser.

Brandskyddskanalens bedömning att Bovekets brandskyddsregler inte syftar att till att uppnå nollrisk, göra byggnader och andra anläggnigar riskfria eller eliminera alla brand- och personrisker. Även om detta är önskvärt i teorin, så är det i praktiken nästintill omöjligt att uppnå. Mot denna bakgrund bedömmer Brandskyddskanalen att begreppet risk spelar en central roll vid famtagande av brandtekniska lösningar som inte omfattas av Boverkets preciserade krav med tillhörande författningskommentarer och andra övriga fall som medför analytisk dimensionering. Boverkets regler bedöms vara att skapa ett acceptabelt och dokumenterat skydd mot brandrisker, där människor ska kunna komma ut säkert och räddningstjänst ska kunna utföra sin insats under förutsedda förhållanden — men inte eliminera alla risker till noll.

Exempel: I Kap 5. 47 § anges i andra stycket att vindsutrymmen ska vara uppdelade i delar om högst 400 m² avskilda i lägst brand- teknisk klass EI 30 och i byggnadsklass 1 därutöver i delar om högst 1 200 m² avskilda i lägst brandteknisk klass EI 60. Varför anger Boverket just dessa areaberänsningar och varför är inte areaangivelserna mindre? Varför inte 200 m² respektive 600 m², eller varför inte ännu mindre? Samma risktänk går att ställa om majoriteten (om inte alla) brandskyddsregler exempelvis: Avstånd för utrymmande, avstånd mellan byggnader, ytskiktskrav etc.

BSK-Tips: Brandskyddskanalen bedömer som ovan nämnt att samtliga av Boverkets föreskrifter med tillhörande preciserade krav och författningskommentarer är grundade i en riskbedömning bestående av sannolikhet och konsekvens som bland annat baseras på ovan angivna underlag. Boverkets regler är dock inte tydliga med vilka risker som ska beaktas med hänsyn till sannolikhet, vilket medför att ett stort tolknings/bedömningsutrymme finns för personer som projekterar brandskydd enligt BFS 2024:7.

Eftersom Boverkets preciserade krav med tillhörande författningskommentarer i många fall inte anger detaljlösningar, behöver projektörer i dessa fall själva bedöma hur kraven kan uppfyllas för den aktuella byggnaden eller anläggningen. Detta innebär att olika personer, utifrån sina respektive erfarenheter och kunskapsbakgrunder, i vissa fall kan komma fram till olika lösningar eller bedömningar trots att de projekterar enligt samma regelverk. Boverkets regler är i många fall utformade så att flera lösningar kan vara godtagbara, men det ställer samtidigt högre krav på professionell bedömning, dokumentation och transparens i hur funktionskraven motiveras vara uppfyllda. Exempelvis anger 5 Kap 33 § inga acceptabla skyddsavstånd mellan oklassade ytor, till exempel motsvarande 5 kap. 32 §, eftersom Boverket skriver att detta skulle innebära för detaljerade krav.

BSK-Tips: Varför kan Boverket i vissa fall specificera detaljerade krav, mendans i andra fall inte?, när är detaljinformation för detaljerad, vilken nivå på analytisk dimensionering krävs för att verifiera att utformningen uppfyller berörda funktionsbaserade föreskrifkrav och hur ser en referensbyggnad ut?

Brandskyddskanalen vision är att skapa en samlingspunkt för relevant information gällande brandteknisk projektering och utförande. Vi vill förmedla regler, standarder, branschpraxis med mera på ett sätt som gör projekterings- och bedömningsunderlag mer tillgängligt och lättförståeligt. Vi tror starkt på värdet av att dela kunskap och ser detta som en naturlig och viktig väg framåt för branschen. Detta gör vi genom att gratis förmedla vår kunskap om brandskydd, där frågor besvaras öppet för allmänheten.

Idag finns mängder av kunskap inom brandskydd. Viss kunskap finns publicerad på Boverkets kunskapsbank, men på grund av informationsavsaknad från Boverket, särskilt avseende detaljlösningar har olika handböcker etc. med regeltolkningar arbetats fram som konsekvens av Boverkets bristfälliga tydlighet. På grund av tolknigsutrymme i reglerna händer det även att informationen som ges ut av branschen i bland annat handböcker etc. är motsägelsefull (olika handböcker säger olika saker gällande samma regel), vilket inte är idealistiskt. I många fall betraktas även den kunskap som flera företag samlat som företagshemligheter, vilket ytterliggare bidrar till att olika projektörer i många fall kommer fram till olika lösningar eller bedömningar trots att de projekterar enligt samma regelverk.

Nej, det är inte sant. Men fördomarna finns – precis som mot många andra tekniska yrkesroller.

Nedan är en kort beskrivning vad en brandingenjör/brandkonsult faktiskt gör, och varför yrket ibland missförstås. Det beror på att rollen är analytisk och reglerande, inte byggande. Brandingenjörer står för:

• kravtolkning
  
• riskbedömningar
  
• verifiering mot lagar och standarder
  
• dimensionering
  
• dokumentation
  medan entreprenörer och installatörer utför det praktiska arbetet. Det kan ge intrycket att brandingenjören "inte vet hur man gör", trots att projekteringen förutsätter att man faktiskt förstår verkliga lösningar, metoder, produkter och begränsningar.

Brandingenjörer är de som översätter lagstiftning, branddynamik och byggteknik till lösningar som går att bygga, använda och genomföra. En brandingenjör som inte förstår verkligheten bedöms göra ett dåligt jobb, vilket betyder att förståelsen för vad kraven innebär i verkligheten är ett måste.

BSK-Tips: Brandskyddskanalen arbetar med att sprida kunskap om brandskydd, där beskrivning av praktiska lösningar är ett utav målen. Genom att samla kunskap, kan mer tid läggas på det som faktist har betydelse istället för som nu i många fall utreda vad Boverket faktiskt menar med sina krav.

Brandskyddskanalens mål är att all egenproducerad information ska vara objektiv och sakligt grundad i gällande regelverk med korrekt källhänvisning till dessa. Brandskyddskanalen samlar bland annat information från bland annnat Boverkets kunskapsbank, brandskyddshandböcker, konsekvensutredningar, examensarbeten, publiceringar från MSB, svar från Boverket på Utkiken.se och Syfteshandboken. Därefter vrider och vänder vi på frågeställnigar om krav och bearbetar informationen detta till en slutgiltig svar, även om ämnen som inte är helt obestridd i branschen. Detta innebär att Brandskyddskanalen likt andra brandskyddshandböcker också gör bedömningar och tolkningar i de fall där detaljregleringar saknas från Boverket själva.

Sakinnehåll på Brandskyddskanalen är bearbetat av certifierade sakkunniga inom brandskydd (SAK) K-nivå, och du kan tryggt nyttja den information du hittar här vid projektering och planering av byggnaders brandskydd. Tillämpningen av informationen är det ytterst du själv som ansvarar för. Vi välkomnar all feedback vi kan få och har som målsättning att besvara all eventuell kritik eller förlag på förbättringar prestigelöst med ett öppet sinne och inom en arbetsveckas tid. Vill du veta mer om oss på Brandskyddskanalen, klicka här.

BSK-Tips: Möjlighet att ställa frågor till Boverkets finns via e-post eller genom ringa Boverket på 0455-35 30 00. Boverket svarar på alla frågor, men i många fall hänvisar de till att bedömningar inte kan göras i det enskilda fallet och hänvisar ofta till att det slutgiltigen är upp till Byggnadsnämnden i den berörda kommunen att bedömma om utformningen uppfyller gällande krav. Detta innebär i praktiken att det ofta blir upp till Byggherrens projektörer att själva att utreda detaljlösningar som uppfyller kraven. Eftersom de flesta byggnadsverk är unika är det självklart svårt för Boverket att formulera detaljerade krav som passar alla byggnader och andra byggnadsverk. Ett visst tolkningsutrymme i reglerna är därav bra, men Brandskyddskanalens bedömning är att Boverkets krav i allt för stor utsträckning inte är reglerade i tillräcklig omfattning, speciellt med hänsyn till sannolikhet.

Det finns flera skäl till att vindar omfattas av särskilt strikta brandskyddskrav. Historiskt sett finns det flera uppmärksammade fall där vindsbränder har medfört stora konsekvenser med bland annat totalförluster av byggnader. Vindar är ofta svåråtkomliga för räddningstjänstens insats och saknar i många fall branddetektion, vilket gör att brand kan fortgå en lång tid innan den upptäcks.

Enligt Boverket Ja, även inom kallvindar utan installationer och inuti konstruktioner.

BSK-Tips: Boverket har svarat på frågan i det äldre regelverket BBR 5:1, där de skriver att i byggreglerna saknas detaljerade anvisningar för i vilka utrymmen en brand ska antas kunna uppkomma eller inte. Däremot finns i BBR 5:1 allmänna krav dels på att utformningen av brandskyddet ska förutsätta att brand kan uppkomma, dels på att brandskyddet ska utformas med betryggande robusthet så att hela eller stora delar av skyddet inte slås ut av enskilda händelser eller påfrestningar.

I BFS 2024:7 saknas formulering "Utformningen av brandskyddet ska förutsätta att brand kan uppkomma", men bedöms av Brandskyddskanalen istället vara inbyggt i funktionskraven med de tilhörande preciserade kraven och författningskommentarerna.

Enligt Brandskyddskanalen Nej, dvs att brand alltid ska förutsättas uppkomma till 100 %.

Det bedöms av Brandskyddskanalen finnas vissa fall, där sannolikheten för branduppkomst är så liten att brand inte behöver förutsättas uppkomma och att krav enligt BFS 2024:7 ändå uppfylls. Brandskyddet måste dock utformas med betryggande robusthet så att hela eller stora delar av skyddet inte slås ut av enskilda händelser eller påfrestningar. Försämringar av brandskyddet unde brukstiden bedöms av Brandskyddskanalen istället ligga på SBA-arbetet, dvs hos fastighetsägarens och verksamhetsutövaren och inte projektörerna.

Brandskyddskanalen bedömer att brand på vind inte behöver förutsättas uppkomma i följande utrymmen och orsaker:

• Brand till följd av blixtnedslag, raketer som skjuts upp via takfoten eller liknande.
  
• Anlagd brand.
  
• Brand till följd av fastigehtsägares eller verkamhetsutövares oaktsamhet till att upprätthålla det projekterade brandskyddet.
  
• Brand inom oinredda kallvindar utan installationer.
  
• Brand inom oinredda vindar med endast elinstallationer i form av brand/brandgasspjäll, ventilationskanaler, allmänbelysning, brand- och utrymningslarm, kanalfläktar eller liknande elinstallationer
  

BSK-Tips: Om ventilationsaggregat placeras på vind, bedöms det av Brandskyddskanalen utgöra en större elektrisk installation, där brand ska förutsättas uppkomma. Vart gränsen går på "större elektrisk installation" behöver avgöras i det enskilda fallet.

Vindsbränder kan absolut starta inom aktuella utrymmen men Brandskyddskanalen bedömer att dessa scenarion inte är representativa scenarier som behöver beaktas vid projektering enligt BFS 2024:7. Bedömningen är att sannolikheten bedöms vara för låg för att beaktas och att krav enligt BFS 2024:7 ändå uppfylls.

5. Kap 47 § gäller alltid. Det spelar ingen roll om vinden utgör egen brandcell eller inte och inte heller hur liten eller låg vinden är.

BSK-Tips: Boverket har i det tidigare regelverket BBR 30 svarat att syftet med BBR 5:535 är att förhindra brandspridning mellan underliggande brandceller via vinden snarare än mellan olika brandceller på vinden och att sådan brandspridning kan ske genom att vindskonstruktionen störtar ner i ett bjälklag av lättkonstruktion.

Huruvida en vind är att betrakta som en egen brandcell eller enbart är avskild mot andra brandceller har ingen betydelse, då även som en kallvind inte har brandcellsklassade omslutande konstruktioner åt alla håll så uppfylls funktionen av defintionen på brandcell att en brand kan utvecklas där utan att spridas till andra delar av byggnaden under hela eller delar av ett brandförlopp.

Kravet har med andra ord inte enbart varit tillämpart då vinden utgjort egen brandcell utan även i de fall som vinden endast varit brandtekniskt avskilt mot andra brandceller.

Frågan avser vad Boverket menar med ordet förbi och om det finns alternativa utformningslösningar. Förklaringen till betydelsen återfinns här. Boverket åskådliggör kravet med en illustration (Figur 5) av tre inredda vindslägenheter med utanförliggande kattvindar. Respektive bostad utgör egna brandceller och är dessutom avskilda från kattvindarna. Kattvindarna, vilka utgör dolda vindsutrymmen, ska i detta fall vara utformade på ett sådant sätt att en brand hindras från att sprida sig inom vindsutrymmet (inom kattvindarna) förbi en mot utrymmet anslutande brandavskiljande konstruktion.

En brand tillåts med andra ord inte passera anslutande brandavskiljande konstruktinon. Det räcker med andra ord inte att kattvindarna skiljs av från bostadslägeheternas sidor (dvs att kattvindarna löper oavbrutna förbi bostadslägenheterna) utan kattvinden måste även delas upp enligt Boverkets Figur 5.

BSK-Tips: Kravet på avskiljning av kattvind enligt ovan bedöms av Brandskyddskanalen även gälla eventuell nockvind. Brandskyddskanalen bedömer att Boverket även avser att de anslutande kattvindarna till bostadslägenheterna ska utföras brandavskiljande från båda håll, dvs det räcker inte med att endast utföra väggarna brandavskiljande från bostadssidan mot kattvindarna

Exempel - Förbi

Tänk dig en förskola i två plan med två funktionella enheter (totalt 30 barn), där det översta planet utgörs av oinredd kallvind. Byggnadsarean är 200 m². På Plan 1 finns ett mindre teknikrum som utgör egen brandcell. I övrigt finns inga brandavskiljningar eller brandceller. En stikt tolkning av Boverkets krav är att en brand inte tillåts spridas från en förskoleavdelning, upp till vinden, över rummet som utgör brandcellsgräns och ner till den andra förskoleavdelningen.

Även om den mindre brandcellen utformas brandavskiljande både underifrån och ovanifrån (från vindssidan), och att brandcellen upprätthåller de brandavskiljande krav som ställs, så har denna brand skett förbi anslutande brandcellsgränser, dvs branden har passerat ovanför/runt brandcellen via vindutrymmet. Om Boverkets preciserade krav ska kunna uppfyllas behöver hela bjälklaget utföras som brandcellsgräns eller så behöver samtliga av de brandavskiljande väggarna ansluta mot yttertak.

Alternativ utformning

Som alternativ till att sektionera upp kattvindarna enligt metodiken ovan kan brandspridning (i detta fall från de sammanhängande kattvindarna och bostadslägenheterna) till andra delar av byggnaden begränsas.

Vad betyder första stycket av 5 Kap. 47 § i praktiken? I byggnader med brandcellsgränser bedömmer Brandskyddskanalen att det i majoriten av fallen kommer bli krav på att hela vindsbjälklaget utförs brandavskiljande, då alternativet är att föra brandavskiljningarna upp till yttertak (därmed att "lådor") skapas på vinden.

Ifrågasättanden

Brandskyddskanalen är ifrågasättande till 5 Kap. 47 § första stycke avseende kravets rimlighet. Exempel bedömer Brandskyddskanalen att en brand på en oinredd kattvind utan tekniska installationer endast kan uppkomma om det finns brister i brandavskiljningarna som vetter mot kattvinden. Brandskyddskanalen bedömer att det inte är ett rimligt angatande från Boverket att förutsätta byggfel eller att de boende förstör den brandavskiljande förmågan genom att exmpelvis borra i väggarna och/eller bjälklag. Boverkets text i 5 Kap. 47 § anger inte heller att med förbi avses endast förbi i samma plan.

Ja

5 Kap. 46 § anger att brandspridning inom ett dolt utrymme förbi brandavskiljande konstruktion ska begränsas. Vad som avses med förbi förtydligas i Figur 4 och avser att brand inte ska sprida sig inuti konstruktionen. 5 Kap. 47 § avser också inuti konstruktionen, eftersom 47 § omfattar vindsutrymmen som är en typ av dolda utrymmen. Paragraf 47 § anger att vindsutrymmen ska vara utformade så att brandspridning förbi brandavskiljande kon­struktion begränsas. Vad som avses med förbi förtydligas i Figur 5 och avser att brand inte tillåts passera brandavskiljande konstruktion inom vindsdelen, dvs inuti konstruktionen.

BSK-Tips: Om väggarna i Figur 4 expanderas, så ges ett kattvindsutrymme likt Figur 5. Ett vindsutrymme är med andra ord ett större dolt utrymme.

Figur 5 illustrerar en planskiss över inredd vind. Dolda utrymmen (kattvind) är i figuren utformade på ett sådant sätt att en brand hindras från att sprida sig inom utrymmet förbi en mot utrymmet anslutande brandavskiljande konstruktion.

Ett sätta att utforma brandstoppet i kattvindarna i Figur 5 är att de avskiljande lägenhetsväggarna dras upp till yttertak och hela vägen ut mot takfötterna. Intill brandcellsgränserna ska tändskyddande beklädnad installeras i tak minst 600 mm på respektive sida om brandcellsgränserna.

Brandskyddskanalen bedömer att kattvindarna inte behöver brandklassas från utsidan, men enligt Boverket så ska samtliga brandcellsgränser utföras brandavskiljande från två håll (dvs även från kattvind). Detta eftersom brand enligt Boverkets ska förutsättas uppkomma i alla utrymmen oavsett sannolikhet, vilket Brandskyddskanalen inte håller med om.

Detta betyder att vinden inte kan utföras hur stor som helst, även om brandspridning inom vinden begränsas.

Inte alltid.

Skydd mot brandspridning inom vindsutrymmen krävs inte i följande fall:

• Vindsutrymmen som ingår i nedanförliggande brandcell, eller
  
• Vindsutrymmen som endast innehåller brännbara byggnadsdelar i begränsad omfattning.

BSK-Tips: För mer information om brandavskiljningar avseende vindsutrymmen, klicka här.

Boverket har svarat att det är brandcellens yta som avses. Någon exakt definition finns inte, men närmast ligger bruttotytan. Framför allt har det inget med boarea eller avräkning av ytor under snedtak att göra.

Med brännbara byggnadsdelar i begränsad omfattning avses att brännbara byggnadsdelar finns i en sådan utsträckning att brandpåverkan innebär att en brand kan få fäste och sprida sig vidare inom utrymmet.

Endast oinredda vindsutrymmen, dvs där personer endast vistas tillälligt, bedöms av Brandskyddskanalen utgöra dolda utrymmen. En brand i ett dolt vindsutrymme kan få spridning i stora delar av byggnaden och vara både svår att upptäcka och svår att komma åt.

Krav på dolda vindsutrymmen regleras i 5. Kap 47 §.

Undertaksutrymmen som sträcker sig över flera brandceller ska vara avskilda i samma omfattning och i lägst samma brandtekniska klass som krävs för underliggande  brandcellsskiljande väggar.

Användningen av fackverkstakstolar i trä är en vanlig och kostnadseffektiv lösning. Denna typ av takstol kollapsar dock över hela längden vid ett lokalt brott. Eftersom denna typ av takstol ofta spänner över brandcellsgränser kan krav på brandspridning inte uppfyllas genom att brandcellsgräns ansluter mot råspont.

Om Boverkets regler i BFS 2024:7 ska kunna uppfyllas kan inte trätakstolar användas i byggnader som har R 30 krav på taket (eller högre krav), om trätakstolarna inte skyddas/kläs in.

Boverket har fått frågan, men det slutgiltiga svaret är att Boverket tackar för frågan och att Boverket tar med sig denna i det pågående arbetet med att utveckla sin vägledning till byggreglerna på boverket.se.

Brandskyddskanalens bedömning är att vindsbjälklag inte behöver utföras brandavkiljande från vindssidan, dvs ovanifrån, i de fall som brand på vind inte förutsätts uppkomma. Förutsättning är att vindsbjälklaget är utfört brandavskiljande från undersidan, vilket även inkluderar att takfoten utförts brandavskiljande där risk finns för brandspridning från underliggande utrymme till vind via takfoten.

BSK-Tips: Vindsbjälklaget behöver i detta fall uppfylla ensidig brandavskiljningsförmåga från undersidan.

Takfötter ska vara utformade som brandavskiljningar där risk finns för spridning av brand och brandgaser

• mellan brandceller via takfoten, eller
  

  BSK-Tips: Kravet är aktuellt om vind och underliggande utrymme utgör skilda brandceller eler om det finns en sammanhängande takfot som löper framför två brandavskiljningar.

  Brandavskiljande takfötter krävs dessutom i de fall som brand riskerar att spridas via ett intilliggande utrymme till en annan brandcell inom det avskiljande kravet. Eftersom det preciserade kravet ej anger att vinden i sig måste utgöra egen brandcell, kan det finnas fall där det är okej att brand sprider sig till vind, men inte vidare till annan brandcell. Särskild hänsyn behöver därmed tas till hur nedfallande delar kan förväntas påverka brandavskiljande konstruktion i bjälklaget och därmed risken för brandspridning till nedanförliggande våning vid en vindsbrand. Hänsyn till nedfallande delar och dess påverkan på brandcellsgränser ska dessutom tas i de fall som brand förutsätts starta på vind.
  

• från en brandcell till ett utrymme som inte tillhör någon brandcell.

  BSK-Tips: Kravet är aktuellt där angränsande utrymme är ett utrymme som inte ingår i någon brandcell, till exempel vindsutrymmen som omfattas av 5 kap. 47 §.

Brandavskiljningen ska vara utformad i lägst brandteknisk klass EI 30 om angrän­sande utrymme utgör annan brandcell, annars ska brandavskiljningen vara utformad så att risken för brandspridning är begränsad. Med begränsad avses att den brandavskiljande förmågan ska dock ge motsvarande skydd som en brandcellsgräns i brandteknisk klass EI 30 med avseende på att begränsa brandspridning. Däremot är det acceptabelt med viss brandgasspridning till ett sådant utrymme, så länge det inte innebär brandspridning.

Att takfoten tillåts utföras EI 30, även när bjälklaget ska vara av klass EI 60, motiveras av Boverket med att den utvändiga branden inte har samma påverkan på konstruktionen som en invändig fullt utvecklad brand enligt standardbrandkurvan, vilket därmed utgör Boverkets verifiering på att föreskiftskravet är uppfyllt. Någon annan bakgrund på kravet EI 30 har Brandskyddskanalen inte kunnat hitta.

Det är enligt Boverket nödvändigt att avgöra från fall till fall var risk för brandspridning föreligger och i vilken utsträckning som takfoten behöver skyddas. Av betydelse kan bland annat vara takfotens utformning och placering av fönster. Förutom risken för brandspridning från ett lägre beläget fönster behöver även risk för brandspridning i sidled beaktas, till exempel till följd av flammors utbredning, vindpåverkan eller om takfoten i sig kan bidra till branden.

Vid brand i ett lägre beläget utrymme finns en risk att utvändiga flammor och brandgaser ansamlas under takfoten och takfötter kan därför förväntas utsättas för en större påfrestning vid en brand än vad ett ytterväggsparti utsätts för.

Det preciserade kravet anger med andra ord inga acceptabla skyddsavstånd mellan oklassade ytor, till exempel motsvarande 5 kap. 32 § där det finns angivet både vinkel och längd, eftersom Boverket menar att detta skulle innebära för detaljerade krav.

Det blir istället upp till Byggherren att utforma byggnaden så att funktionskravet och de tillhörande preciserade kraven och författningskommentarer uppfylls. För mer info om brandavskiljande takfötter, klicka här.

Brandskyddskanalen bedömning

Behovet av skydd av takfot ska alltid bedömas i det enskilda fallet, där hänsyn ska tas till:

• takfotens utformning och luftningsprincip.
  
• placering av fönsster eller andra oklassade fasaddelar.
  
• risken för brandspridning från lägre belägna fönster eller lägre belägna tak/utymmen.
  
• risken för brandspridning i sidled.

Nedan redovisas Brandskyddskanalens bedömningar om takfötters brandavskiljande omfattning:

BSK-Tips: Notera att om ovanförliggande del av byggnaden ingår i samma brandcell som det nedanförliggande utrymmet ställs inget krav på skydd mot brandspridning via takfoten.

• Där oklassade fasaddelar finns i planet direkt under takfot, ska takfoten normalt utföras i lägst brandteknisk klass EI 30. Omfattningen ska minst motsvara den horisontalla sträckan av den oklassade ytan och ytterliggare minst 1,0 meter i sidled.
  
• Där oklassade fasaddelar finns i två plan direkt under takfot, behöver takfoten normalt inte utföras brandavskiljande. Om avståndet mellan oklassad fasadyta (dess ovankant) och takfot understiger 1,2 meter ska dock takfoten alltid utföras i lägst brandteknisk klass EI 30. Omfattningen ska minst motsvara sträckan av den oklassade ytan och ytterliggare minst 1,0 meter i sidled.
  
• Takfot placerad inom 3 meter (vertikalled) från lägre beläget uterum (uterum utgör per defintion inte egna brandceller) ska utföras i lägst brandteknisk klass E 30. Omfattningen ska minst motsvara den horisontalla sträckan av den oklassade ytan och ytterliggare minst 0,5 meter i sidled.
  
• Takfot placerad inom 5 meter (vertikalled) från lägre beläget utrymme som har brandcellstillhörighet ska utföras i lägst brandteknisk klass EI 30. Omfattningen ska minst motsvara den horisontalla sträckan av den oklassade ytan och ytterliggare minst stäckan mätt 135 grader i sidled från de lägre belägna takets ovankant.
  

Enligt branschpraxis bör luftad takfot utföras brandklassad intill ett avstånd om [1 meter](länktill BSHB) på ömse sidor av en skiljevägg.

Vart denna måttangivelse ursprungligen kommer ifrån är inget som Brandskyddskanalen känner till om och måttangivelsen är troligen ett estimat som baserat på kvalitativa bedömningar, snarare än utförda brandförsök.

En takfot som ska utformas i lägst brandteknisk klass EI 30 kan bland annat utföras med:

• Spontad panel, minst 22 mm.
  
• Minreitskiva, minst 12 mm.

Observera att ovanstående förutsätter att infästningarna minst klarar 30 minuters brandpåverkan, dvs så att skyddet inte faller inom denna tid. Brännbara bärande delar måste även vara tillräckligt överdsmneionande för att klara inbränning eller så måste de skyddas mot en brand underifrån.

Ja. Boverket svarar att kravet syftar till att en brand inte ska spridas mellan två brandceller via en luftspalt i takfoten.

Sett till funktionskravet för brandavskiljande takfötter, dvs dess syfte, föreligger samma krav på att förhindra brandspridning även i de fall byggnaden saknar takfot. Så länge som lufning sker så att så risk finns för spridning av brand och brandgaser mellan brandceller eller från en brandcell till ett utrymme som inte tillhör någon brandcell så gäller därmed krav enligt 5 Kap. 33 §.

I de fall som vinden är oinredd eller vistelsen enbart är tillfällig kan yttertakets bärverk normalt utföras utan brandtekniskt bärverkskrav.
Detta förutsätter att vindsbjälklaget är brandavskiljande och att brandavskiljningen upprätthålls även om yttertakskonstruktionen rasar. Förutsättningen är även att bärverket ligger innanför ett 45°-plan draget från vindsbjälklagets ytterkant in mot byggnaden.

Om bärverket i någon del befinner sig utanför 45°-vinkeln kategoriseras det normalt som R 30, till följd av byggnadens höjd och utformning.

Bedömningen är att en takvinkel som är högst 45° ej rasar utanför fasadlivet, dvs istället kollapsar inom byggnadsarean.

Observera att bärverk som påverkar brandcellsgränser (t.ex. mot utrymningspassager, brandtekniskt avskilda fläktrum eller sektioneringar på vinden) måste utföras med sådant bärverkskrav att brandcellsgränserna upprätthålls, se 3 Kap. 8 §

BSK-Tips: Att ovanstående meningar anger normalt är för att utformningen kräver att ovanstående förutsättngar är uppfyllda.

Eftersom Boverket anser att brand inom alla utrymmen ska förutsättas uppkomma är ska

Brandskyddskanalens bedömning är att takkonstruktionen inte behöver dimensioneras för kollaps i de fall brand på vind inte förutsätts uppstå. Bedömningen är att sannolikheten för branduppkomst är så liten att brand inte behöver förutsättas uppkomma och att krav enligt BFS 2024:7 ändå uppfylls.

Boverket har för det tidigare regelverket svarat att brandcellsgränserna måste upprätthållas även vid brandspridning via vinden. Det kan innebära att takstolar och eller vindsbjälklag särskilt behöver dimensioneras med avseende på det.

Fasadövervakning regleras i SBF 110:8 avsnitt 15.4. Fasadövervakning innebär att brand utifrån övervakas och rekommenderas i SBF 110:8 när det finns risk för anlagd brand eller annan brandstiftning på utsidan av byggnaden, vilket är särskilt stor för fasader med brännbart material.

BSK-Tips: Vissa typer av byggnader exmplevis skolbyggnader är, mer ofta än andra byggnader, utsatta för denna typ av händelser.

Krav på detektering och varseblivning i händelse av brand finns inte enligt Boverkets preciserade krav. Krav kan dock finnas till följd av analytisk dimensionering, försäkringskrav eller egenabition från Beställaren.

BSK-Tips: Eftersom vindsbränder riskerar att blir mer omfattande än bränder i andra utrymmen rekommenderar Brandskyddskanalen att, i byggnader där brandlarm är installerat, att installationen även installeras i vindsutrymmen, både inom inredda och oinredda. Syftet är att möjliggöra tidig detektion av brand i utrymmen där en brand annars riskerar att utvecklas under lång tid utan att upptäckas. Detta speciellt då vindsbränder kan bli stora och kräva långvariga räddningsinsatser.

Vidare rekommenderas att vindsutrymmen omfattas av utrymningslarm, i syfte att snabbt uppmärksamma personer i byggnaden på en brandhändelse. Detta gäller även inom oinredda vindsutrymmen, där vistelsen är tillfällig.

Om utrymmet ingår i byggnadens inomhusklimat ska det inte betraktas som ett uterum. I sådana fall omfattas utrymmet i stället av de krav som gäller för den brandcell som det är en del av.

I detta avsnitt anges ytskiktskrav för olika typer av vindsutrymmen.

Fläktrum som enbart betjänar en brandcell får placeras inom den betjänade brandcellen utan tillkommande krav på avskiljning.

Fläktrum som betjänar fler än en brandcell och där skyddet mot brand- och brandspridning utförs med brand-/brandgasspjäll kan utföras antingen som:

• helt separat brandcell (brandgasspjäll mot samtliga brandceller), eller
  
• ingående i en av de betjänade brandcellerna (brandgasspjäll mot övriga brandceller).

Fläktrum som betjänar fler än en brandcell och där skyddet mot brand- och brandgasspridning utförs med fläkt-i-drift måste avskiljas brandtekniskt från intilliggande brandceller.

I de fall som fläktrummet inte behöver utföras som egen brandcell, räcker att ytskikten utförs enligt gällande krav.

Ja är brandskyddskanalen bedömning. Förutsättningen är att brand inte förutsätts uppkomma på den oinredda vinden.

Svaret hittar du här.

Uppgiften framgår normalt av produktens prestandadeklaration eller CE-märkning, där brandklass enligt EN 13501-1 ska vara angiven.

Som grund gäller ytskiktskraven hela byggnaden, utrymmet eller brandcellen. Undantag enligt 5 kap. 18 § är tillämpbara för alla ytor. Detta innebär att ytskiktskraven för underliggande utrymme inte nödvändigtvis behöver uppfyllas på vinden, men det beror på vad vinden nyttjas till.

BSK-Tips: I de fall som ytskikt på vind utförs i lägre klass än intilliggande/underliggande utrymme behöver ytskiktskrav för det intilliggande utrymmet fortfarande uppfyllas. Detta innebär att det inte kan finnas öppningar/hålrum till vinden som är otätade. Genomföringar behöver dock inte utföras brandklassade.

Se även svar på frågan Vilka ytskiktskrav gäller för vind?.

Ja. Byggnadsdelar, fast inredning och fasta installationer, förutom rörisolering, kablar, golvbeläggning och fasadbeklädnader, som kan bidra till en brands utveckling i mer än försumbar utsträckning ska vara utformade i lägst brandteknisk klass D-s2,d0.

Trots ovanstående får byggnadsdelar vara utformade i lägre brandteknisk klass i följande fall:

1. Om byggnadsdelar är skyddade av tändskyddande beklädnad i brandceller innehållande verksamhetsklass 3A, 3B, 3C, 4, 5A, 5B och 5C.
2. Om byggnadsdelar är skyddade i lägst brandteknisk klass D-s2,d0 i brandceller som innehåller verksamhetsklass 1, 2A, 2B och 2C.

Vad som avses med byggnadsdelar som kan förväntas bidra till en brands utveckling i mer än försumbar utsträckning och exempel på detta beskrivs här.